- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiotredje årgången, 1933 /
77

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION

IOI

någon föreställning härom genom den inblick i de ekonomiska
villkoren, som skattelängderna från Worms’ diöces vid slutet
av 1400-talet ge oss. Enligt dem tillhörde ej mindre än 63,3 %
av stadens »vicarii» den högsta skatteklassen (med en inkomst
av 50 gulden och mer), 27,5 % mellanklassen och endast 9,2 %
den lägsta klassen (med en inkomst under 25 gulden). Av de
tre plebanerna tillhörde två den högsta klassen och en
mellanklassen. T. o. m. av det lägst stående klerus, altarister,
kapla-ner och primissarier, räknades blott halva antalet (5) till den
lägsta klassen, medan två taxerades efter högsta skattesatsen.
Ser man åter på lantprästerna, så variera uppgifterna angående
de ordinarie pastorernas inkomst (så uppges på ett håll 49
gulden, på ett annat 72). De torde väl också i verkligheten ha
växlat rätt mycket. Emellertid kan man av det sakförhållandet,
att 9/io av pastorerna ej residerade, utan hade råd att hålla en
pleban, draga den slutsatsen, att inkomster under 25 gulden
voro en sällsynthet. Av 181 plebaner skattade nämligen 27 %
i högsta klassen, 61 % i andra och 12 % i tredje klassen.
Medelinkomsten beräknas för plebanerna ha varit omkring 40 gulden.
De pastorat, där pastorerna själva residerade, ha förmodligen
varit de i ekonomiskt hänseende sämst ställda. Detta framgår
också av taxeringen. Av de 14 taxerade pastorerna tillhörde
5 den högsta skatteklassen, 7 mellanklassen och 2 den lägsta.
Statistiken är alltså oförmånligare än för plebanerna. Vad
slutligen det lägsta klerus beträffar (kaplaner, altarister och
primissarier), räknades av 234 personer 30 % till högsta, 61 % till
mellan- och 25 % till lägsta klassen. Och då har man ändå
att taga hänsyn till, att de lägst avlönade »primissarii» troligen
mestadels voro ungt folk, som ännu ej fullbordat sin utbildning.
Hildegard Eberhardt drar också av de anförda siffrorna den
slutsatsen, att det åtminstone i Worms’ diöces ej förefunnits
något prästproletariat.1 I och för sig voro visserligen många
beneficier ej tillräckliga för att ge livsuppehälle, men här gav

1 Eberhardt, s. 37 ff., 42; 125 ff. Denna undersökning är den bäst
dokumenterade och grundligaste, som vi äga beträffande klerus’
ekonomiska förhållanden vid medeltidens slut. Även om förhållandena i Worms’
stift eventuellt varit fördelaktigare än på andra håll, så sakna vi dock säkra
belägg på att det verkligen varit så. Ty att stödja sig på så allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1933/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free