- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiotredje årgången, 1933 /
82

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 00

GÖSTA KELLERMAN

sina håll så rikligt, att de kyrkliga myndigheterna själva
reagerade. Slutligen måste det kyrkliga tiggeriet, sådant det
praktiserades av tiggarmunkar, tertiarier o. a., ses med oblida ögon.
Allt detta måste kännas desto hårdare, som klerus självt ville
vara befriat från alla skatter och medborgerliga plikter samt
t. o. m. gynnat av dessa privilegier beredde lekmännen
kännbar konkurrens ifråga om handel, industri och andra näringar.1
De viktigaste näringsgrenarna, där de andliga bjödo konkurrens,
voro textilindustrien, spannmålshandeln och försäljningen av vin
och öl. Städerna gjorde sitt bästa för att inskränka dylik
verksamhet. Mest klagades över de andliga värdshusen. Dessa
voro undantagna från stadspolisens uppsikt, något som ju måste
väcka stor indignation. Förbud utfärdades flerstädes mot detta
kyrkliga näringsfång och man stipulerade straff för besök där.
Ännu 1495—1519 var dock ärkebiskopen av Salzburg
värdshusvärd i staden.

Ett bidragande moment till misstämningen var vidare, att
kyrkan i stor utsträckning fungerade som långivare, särskilt
under formen av »ränteköp». Så fanns det exempelvis i
Schlett-stadt knappast en borgare, som ej var skyldig ränta till de
andliga institutionerna. I Freiburg voro åtminstone 40 % av
de bortauktionerade husen räntepliktiga till andliga. Man krävde
nu, att räntefoten skulle sänkas och att ränterätten skulle
bevisas genom urkunder, något som förut varit okänt. Genom
olika lagstiftningsåtgärder sökte städerna inskränka kyrkans
förvärv av räntor och skaffa borgarna möjlighet att lösa igen
sina hus.2

Ofta riktade sig också oroligheterna mot de andliga. Vid
upproret i Magdeburg år 1402 plundrade man det biskopliga
myntet och talrika andligas gårdar. »Rostocker Veide» 1487
—91 berodde på, att rådet utan borgarnas vetskap tillåtit
hertigen av Mecklenburg att upprätta en ny kyrklig stiftelse i
staden. Och orsaken till 1488 års oroligheter i Osnabrück, då de
andliga besittningarna utsattes för andliga härjningar, var, att
prästerskapet stängt sina betesmarker för borgarna.3 På lands-

1 Kaser, Politische und soziale Bewegungen etc., ss. 3 ff.

2 Störmann, ss. 64 ff.

3 Kaser, ss. 21 f. 24, 29.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1933/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free