Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
Kyrkan såg emellertid ej utan betänksamhet, hur
brödraskapsidén grep omkring sig. Ty om också genom brödraskapens
försorg mycket gott uträttades, så voro de dock profana. De
hade utvecklat sig oberoende av kyrkan och med övervägande
sekulära syften. Vidare väckte de yppiga gästabuden
naturligtvis anstöt hos asketiska ivrare. I samband med den livliga
reformverksamheten vid mitten av 1400-talet se vi också, hur
olika provinssynoder utfärda förbud mot bildandet av nya
brödraskap. Kölnsynoden medgav det dock på villkor, att påven
stadfäste regeln och att man förskaffade sig avlatsrättigheter.1
Från dessa yrkenas självhjälpsorganisationer var steget ej
långt till en kommunal sådan. Den från vår synpunkt
väsentligaste skillnaden var att hjälpverksamheten därmed definitivt
sekulariserades. Städerna voro för stora för att kunna fungera
som religiösa korporationer och deras styrelse byggde f. ö.
mindre på frivillighetens princip än på tvångsmaktens. De hade
polis och lagar till sitt förfogande. Städernas allt starkare
organisation måste emellertid tendera till att omfatta även de sociala
förhållandena. De skaffade sig i allt vidare omfång del i
hospitalens förvaltning samt inflytande över gillen och skrån. Att
stadsstyrelsen vid denna utveckling kunde stödja sig på en
framväxande borgerlig gemenskapskänsla, visas av de
allmosedonationer, som nu allt vanligare anförtroddes åt stadens förvaltning
i stället för som förut åt kyrkans. Dessa donationer voro på
sitt sätt ett förtroendevotum för kommunernas sociala politik
och de nya möjligheter, som öppnade sig att dymedelst mer
effektivt råda bot på missförhållandena. Det kunde t. o. m.
hända, att en klerk överlät en av honom grundad
välgörenhetsstiftelse till att handhas av stadsmyndigheterna.2
Det mest iögonenfallande missförhållandet var tiggeriet.
Alltifrån 1300-talet hade städerna sökt inskränka det på
lagstiftningens väg. Den allmänna grundsatsen var, att alla arbetsföra
skulle vara pliktiga att arbeta. Särskilt under 1400-talet hade
man anledning att utfärda ingående bestämmelser härom. Saken
var ju dock ej så enkel, att den kunde expedieras genom ett
1 Hanna Link, Die geistlichen Brüderschaften des deutschen
Mittelalters etc., ss. 202 f.
2 Uhlhorn, ss. 450 f. Winckelmann, s. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
