Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
Innocentius VIII år 1485 förlänade brödraskapen, att de en gång
i veckan bådo genom Mariapsaltaren (författad av den
förutnämnde Alain de la Roche).1 — Rosenkransandaktens införande
var ett av de elakaste symptomen på religiös urartning under
senmedeltiden. Därigenom mekaniserades bönelivet,
hjärtpunkten för all levande religion.
Ett intimt mänskligt — för att icke säga sentimentalt —
intresse för Jesu familj är överhuvud karakteristiskt för
senmedeltiden. Därvid blev även Jesu jordiske fader, Josef, föremål för
en stegrad dyrkan, särskilt i de romanska länderna. Gerson
hade, ehuru förgäves, sökt förmå Konstanzkonciliet att införa en
Josefsfest. Åtskilliga av 1400-talets ledande män arbetade för
hans kult. Strävandena blevo ej alldeles utan framgång, i det
den alltid tillmötesgående Sixtus IV lät ägna en »festum simplex»
åt Josef.2 — Vida betydelsefullare blev emellertid den kult, soin
gällde Marias moder Amia. Slutet av 1400-talet skall ha varit
Annakultens egentliga blomstringstid.3 Några
personlighetsegenskaper kunna knappast ha motiverat denna kult (hon ansågs
skänka hälsa och rikedom samt giva skydd i döden — allt av
synnerligen allmän art). Sin ställning torde hon närmast ha
vunnit såsom Marias moder. Marias gestalt har i henne fått en
duplett. Av särskild betydelse härför var, att den av
franciskanerna omhuldade åsikten om Marias obefläckade avlelse ficlc
officiell sanktion genom franciskanpåven Sixtus IV:s
konstitutioner av 1477 och 1483.4 Anna blev så en andra jungfrumoder.
Med förkärlek dyrkades Anna »själv tredje», tillsammans med’
Maria och Jesusbarnet. Det fanns också ett officium, ägnat åt
Anna och hela hennes familj, som stadfästes av den även i Sverige
verksamme kardinallegaten Raimund Peraudi.5 Jämte
franciskanerna var det framförallt karmeliter samt även augustiner, som
verkade för Annakultens spridande. — Vid denna tid var det
’ Zöckler i RE XVII, ss. 145, 148 f.
2 Kellner, s. 206.
3 Omkring 1485 — 1500 enligt Schaumkell, Der Kultus der heilige»
Anna, s. 11.
Kellner, s. 197. Visserligen talades det här försiktigtvis endast
om »conceptio Immaculatae» men i sak gällde det dock en »immaculata.
conceptio».
5 Franz, s. 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
