Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
den populäre Strassburgpredikanten johann geiler från
Kaisersberg, frapperas man av den livliga och kraftfulla, av
etiskt allvar burna framställningen, låt vara att den efter vår
uppfattning är alltför mycket späckad med anekdoter, drastiska
bilder o. a.1 Även förefanns en skolastisk predikometod, men
denna var dock mindre tidstypisk. Såsom den kanske mest
framstående representanten för denna genre må nämnas Gabriel
Biel, vars predikningar Schian karakteriserar som noggrant och
skarpsinnigt utarbetade med tung, omständlig stil och didaktisk,
värdig ton. Även Biel skall trots den skolastiska apparaten ha
visat praktisk blick i sina predikningar.2 Två predikoriktningar,
som vidare böra nämnas, voro den mystiska (Thomas a Kempis)
samt den humanistiskt bibliska (Trithemius). ■—- En predikotyp
för sig synes slutligen av latspredikan ha varit. Det låg i
sakens natur, att det här skulle bli de svåraste urartningarna. En
talangfull representant var den även av furstarna uppskattade
Johann Jenser från Paltz, som i sina predikningar
förfäktade påveabsolutismen och verkheligheten.3
Bland sakramenten är först att nämna nattvarden. Dess
centrala plats i fromhetslivet även för gemene man framgår bäst
av den roll, som frågan om lekmannakalken spelade för
hussit-rörelsen. Efter Baselkonciliets tillmötesgående hållning gentemot
utraquisterna kom reaktionen med f. d. konciliesekreteraren
Pius II, som förbjöd lekmannakalken. Dock beviljades
alltfort-farande dispenser, särskilt till klosterordnarna. Denna
lekmännens strävan efter fullt åtnjutande av nattvarden synes
åtminstone till väsentlig del ha varit religiöst motiverad. Det
ådagalägges av det inom fromma kretsar samtidigt framträdande
behovet efter en tätare kommunion — så just bland hussiterna.4
Genom förklaringar till mässritualet sökte kyrkans män
tillfredsställa och leda det förefintliga intresset. Man föreläste till och
med häröver vid universiteten.5 Därvid gavs dock icke någon
* Jfr Kawerau i RE VI, ss. 431 f.
2 Hermelink, Die theologische Fakultät in Tübingen, s. 89, not 3.
Jfr Tschackert i RE III, s. 210.
3 Schian i RE XV, s. 655.
4 Smend, Kelchversagung und Kelchspendung, ss. 27 f., 39.
5 Jfr Franz, ss. 515 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
