Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
fördjupad uppfattning. För den spiritualistiska
nattvardsuppfattningen (Wiclif, Gansfort) hade kyrkan i stort ingen förståelse.
Beträffande konfirmationeii medförde den utgående
medeltiden en betydelsefull ansats. Redan GersON hade uttryckt som
sin mening, att kyrkans reformation måste ta sin början med
gossarna (»a pueris incipienda ecclesiae reformatio»). Devotio
moderna hade satt uppfostran som ett huvudsyfte för sin
verksamhet. Den mognade frukten av dessa utvecklingstendenser
kom inom den germanska humanismen, där man framställde
önskemål om konfirmationsundervisning (Wimpheling, Colet,
Erasmus).1
Av kanske mest ingripande betydelse för det senmedeltida
fromhetslivet blev botsakramentets förvandling. Sedan gammalt
voro nattvard och bot (samt måhända sista smörjeisen) de
sakrament, varmed kyrkan djupast påverkade de troendes sinnen. At
kommunionen och bikten var också största delen av tidens
böne-och uppbyggelselitteratur ägnad.2 Det var i botsakramentet
fråga om ett av kristendomens mest centrala religiösa värden,
förlåtelsen. Det förefaller, som om den inre osäkerheten och
syndakänslan varit abnormt stora i senmedeltiden, vilket icke är
förvånande med hänsyn till att det var en rotlös tid, full av
disparata tendenser och i avsaknad av auktoritativ ledning.
Desto mer voro människorna i behov av att vinna den
sinnesfrid, som den gudomliga förlåtelsen enligt evangeliet skänker.
Nog erbjöd kyrkan härvid sina »bona officia» i ymnigt mått,
men på ett sätt som visade dess fullständiga främmandeskap
inför kristendomens anda. Det ödesdigra beträffande
botsakramentets förvandling var det mekanistiska betraktelsesätt, som
alltmera vunnit insteg och som blivit sanktionerat av kyrkans
myndigheter. Dialektik och kyrkojuridik hade tillhandahållit de
stödjande argumenten. Så kunde det försiggå, att syndaskulden
delades upp i två delar. Liksom förut erbjöd kyrkan i det
sedvanliga botsakramentet befrielse från den egentliga
syndaskulden, den skuld, som hotades av helvetets eviga straff. Men
det erfordrades numera ett komplement. All skuld var ej för-
1 Cohrs, art. Katechismen und Katechismusunterricht i RE X ss. 137 f.
* Janssen-Pastor I, s. 58.
7 — 3463. Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
