- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiotredje årgången, 1933 /
116

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Em. Linderholm, Religion och kultur i Luthers reformation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I 2

12 2 EM. LINDERHOLM

Så blev avlatshandeln en del av botens och biktens
sakrament. Så kunde köparen gå från avlatsförsäljaren till den
medföljande prästen och strax befrias inte blott från de timliga
kyrkostraffen och skärselden, utan också från syndaskulden och
helvetets fördömelse.

Det lärer efter allt det sagda vara klart, att senmedeltidens
kristendom råkat i ett djupt förfall. Många hade sökt hejda detta.
Men kyrkomöten och teologer som Gerson och d’Ailli,
reformatorer som Wicliffe och Huss hade arbetat förgäves. Och så
kom denna kristendomens vulgarisering och påvedömets religiösa
och sedliga förfall. Det stod ej längre klart, vari kristen tro
och kristligt liv egentligen består. Den religiösa tron är så
brokig, att den i sig rymmer allt, allt, från den högsta fromhet
till de lägsta föreställningar och vidskepligheter.

Därför måste en reformation komma med en kristendomens
självbesinning på sant och falskt, verkligt och overkligt, med
frigörelse från mytologiens groteska fantasivärld. Tanke och
liv måste ställas in i en mera rationell värld, i det sedliga livets
och pliktens, och kristendomens väsen klarläggas.

III.

Och nu till reformationen själv, dess religiösa väsen och
kulturella innebörd och konsekvenser. Det väsentligaste kan
nu tecknas i några korta drag.

Reformationen är den stora avgörande vändningen i den
kristna religionens inre historia samt i dess samfundsmässiga
gestaltning. Kyrkohistorien har därför blott två egentliga
perioder: Till och efter reformationen. Denna utgör den stora
vändningen bort från den i fornkyrkan inledda paganiseringen
eller förhedningen. Icke en återgång direkt till Jesu egen
förkunnelse, som reformationens män saknade historiska
hjälpmedel att urskilja i Evangeliernas texter. Men en
återgång till urkristen tro hos Paulus och i 4:de evangeliet, till
Augustinus och den klassiska kristologien, utmynnande i
treenighetsläran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1933/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free