Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Em. Linderholm, Religion och kultur i Luthers reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION OCH KULTUR I LUTHERS REFORMATION
I I I
Sådan utvecklingen blivit, innebar detta en oerhörd religiös
och kyrklig revolution.
Den personliga, inre utgångspunkten för Luthers hela
reformation ligger, såsom ofta och fullt riktigt har sagts, i hans
egen erfarenhet av rättfärdiggörelsen genom tron, nämligen på
Kristi förtjänst, som Gud tillräknar den, som tror. Alltså en
återgång till Paulus, och en brytning med den senmedeltida
verkhelighet och gärningslära, som Luther fann vara den
innersta och djupaste skadan i sin tids kyrkofromhet, liksom Paulus
och Jesus på sin tid fann detsamma i judendomen.
Men det är nödvändigt att se på de
religionshistoriska konsekvenserna av Luthers rättfärdiggörelselära och icke
stanna vid denna, som vore den allt. Och konsekvenserna äro
enorma:
Nu föll allt som inkräktade på Kristi förtjänst. Så måste
Luther förkasta alla de lägre kulterna: relik-, bild , helgon- och
t. o. m. Mariakulten. Allt vad i dessa, som behärskade det
dagliga religiösa livet, undandragits Kristus, koncentrerades nu
kring honom allena. Härmed blev kristuskulten vad den en
gång var i fornkyrkans äldsta tid uti den kristna kulten, det
enda och ena, det centrala. Därvid har det ock intill denna
dag förblivit i alla protestantiska kyrkor och samfund av
konfessionell prägel.
Vidare bortföll mässoffret, som var mässans höjdpunkt och
följaktligen även tillbedjan av hostian, enär även detta
inkräktade på Kristi en gång för alla skedda offer på korset och på
Kristi himmelska väsen.
Härmed följde en högst radikal förvandling av det
prästerliga ämbetet, såsom jag visat i augustihäftet av min tidskrift
»Religion och Kultur». Den lutherske och kalvinske prästen är
ej längre, som den katolske, offerpräst och medlare, utan han är
Ordets, Evangeliets förkunnare och predikare och därmed en
själasörjare, vilkens högsta medel ligger i Skriftens heliga ord.
Där och blott där ligger den gudomliga uppenbarelsen. Därför
är ingen ny sådan genom Kristus-, ängla- eller helgonsyner
behövlig, och inga under och tecken utöver Kristi och
apostlarnas.
Gudstjänstens latinska, för folket obegripliga språk avskaffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
