Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r. redelius
Efter sin konfirmation och första nattvardsgång hade han någon
tid tjänst såsom skjutspojke vid en gästgivaregård i närheten
och fick sedermera anställning vid Tidaholms bruk, varest han
förvärvade färdighet i klensmide. Vid tjugutre års ålder tog
S. värvning vid Göta artilleri i Göteborg. Efter en sexårig
vistelse därstädes rymde han år 1842 till hembygden, där han
året förut trätt i äktenskap med en viss Bolla Larsdotter från
Dala.’
På hösten 1842 hade vågsvallet av roparerörelsen kommit
upp till denna del av Västergötland. Den 24 oktober hörde
Smedberg första gången vid Häggums prästgård en »ropare».
Det var Andor Svensson fran Kyrkefalla, en direkt lärjunge till
Hoof, som då »ropade». Han kom med lagens plog för att
bryta sinnenas hårdhet. Ingen grannlåt i klädseln, ej ens en
bena i håret tåldes.2 Sannolikt gick allt det för Hoof
egenartade igen hos denne lärjunge. Smedberg lär ha noga
studerat Andors sätt att uppträda, innehållet i hans predikningar och
den verkan, dessa hade på folket. Han begynte träda i nära
beröring med honom.
Enligt vad Smedberg vid förhöret inför Edsbergs
häradsrätt, varom mera längre fram, själv medgav, var han i sin
hembygd känd för sin begivenhet på starka drycker. Ej heller var
han fri från andra laster och oseder. Såsom artillerist hade han
väl lärt att mycket bruka svordomar. Det är sannolikt, att
ropar-nas förkunnelse verkligen övade djupt intryck på honom. Men
han kunde icke frigöra sig varken ifrån dryckenskap eller otukt.
Vid jultiden 1842 hade han dock, yttrade han sedermera själv
inför rätten, upphört med sina syndiga eder. Då han
trettonde-dagsafton 1843 började »ropa», var det nog ett inre starkt och
oemotståndligt tvång, som drev honom. Fastän han själv kände
sig bunden av synder, så predikade han bättring för andra.
Hans egen samvetsoro gav säkert en särskild kraft åt hans
bättringsrop. Möjligt är ju också, att lägre motiv blandade sig
1 Edsbergs härads dombok 1843, F.T.A. varpå E. Herlenius,
Religionskriget i Kvistbro, i Nerikes Allehanda n:r 247, 253, 1930, Örebro
1930, bygger, ehuru många felaktigheter där föreligga.
2 K. Bäckgren, Johannes pel Mon, ’\ »Till Hembygden» 1921,
Stockholm 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
