Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
1 7 5
mot »herrarna», till vilka också prästerna räknades. Rörelsen
var i sin mån en social rörelse, en synpunkt, som i allmänhet
alltför litet beaktats vid betraktelsen av de separatistiska
riktningarna över huvud taget i i8oo talets svenska kyrkohistoria.
Dagen efter sedan kyrkoherde Eilitz bevistat »ropningen»
vid Baggetorp, skrev han till länsstyrelsen i Örebro län en
anmälan om saken. Någon person i staden synes ha tjänstgjort
såsom kommisionär, och till denne ställde Eilitz också ett brev.
Båda handlingarna publicerades i tidningen Nerikes Allehanda,
som nu utkom i sin första årgång. Brevet, skrivet av ett
ögonvittne, är ett historiskt dokument och lyder:
»Jag skickar nu ett bref till LandshöfdingeEmbetet, det
jag beder Tit. wara god och så snart sig göra låter, framskaffa.
Deruti är anmäldt, att vi fått Bättringsropare hit, som förbrylla
folket. De hitkommo i Söndags, woro 3 till antalet, och hafwa
sednast uppehållit sig i Finnerödja. I Bodarne och
Skagers-hult, der endast Gods och Herregårdar finnas, war för dem
ingen säkerhet eller förtjenst. Tillståndet, sådant det genom
dem blifwit, är öfwer all föreställning. Den egentelige roparen
angifwer sig wara en Smed från Sköfde Socken i
Westergöth-land; en 13:årig gosse är följaktig, som äfwen ropar, och en
Kopparslagare-Gesäll Wegerell gör dem endast sällskap. Han
kunskapar och meddelar den ropande Smeden den kännedom
om hvarjehanda, som gör att folket tro honom wara allvvetande,
hwarföre ock det synes omöjligt att taga honom ifrån dem
utan härsmagt; de bewaka honom så troget och hålla hans
wistelse emellan sammankomsterna så hemlig, att ingen får träffa
honom. På förnuftiga föreställningar höra de ej, utan befinna
sig liksom i en sjukdomsyrsel. De drifwa omkring utan att
fråga efter födan, öfwertala och fördöma dem, som ej wilja
åhöra desse ropare. Jag reste i går till sammankomsten i
Baggetorp. Der war en samling af circa 800 menniskor från alla
närgränsande Socknar. Jag tillfrågade dem, hwad de kunde
hafwa att anföra emot sitt Presterskaps lära eller lefwerne, och
hwarföre de icke nöjdes att besöka kyrkor, som allestädes
finnas. Jag fick ett höfligt svar, att synderna nu för tiden woro
så stora, att dessa kraftiga wäckelser woro af nöden. Jag
ingick i huset, der roparen fanns, och bad att få tala med ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
