Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - IV. Lerbäck i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
r. redel1us
ken, till Ingelsby, där han på kvällen predikade för ett fåtal.
Sedan han med två följeslagare frän hemsocknen, som dock
icke voro »ropare», övernattat därstädes, fortsatte han färden
till skolmästaränkan Oman på Hylle ägor. Sannolikt redan på
tisdagskvällen hölls utanför hennes stuga ett möte, då han
»stående på en upphöjd plats» — enligt t. f. länsmannen,
fogdeskrivaren J. E. Svensson — »uttalade osammanhängande
fördömelseord öfver folket», som kommit samman till ett antal av
150—200 personer. Två gånger föll han till marken under
ryckningar i huvud och axlar. Den påpasslige länsmannen, som var
på platsen, grep in med orden: »i lagens och konungens namn
arresterar jag dig», under det att somliga bland åhörarna
»brummade». Antagligen nästa förmiddag fördes han så till
kyrkoherden i pastoratet, Johan Gustaf Stawelius, född 1797, att
förhöras i sin kristendomskunskap. Det befanns, att han kunde
läsa men däremot icke kunde »ett ord ur katekesen». På
eftermiddagen den 12 juli anlände han med fångskjuts till Örebro
för att undergå kansliförhör.1
Anteckningarna vid detta förhör äro ganska intressanta,
därför att de belysa rörelsens föreställningsvärld och vokabulär.
Ynglingen hade fått sin påverkan av Andor Svensson och
Smedberg, med vilka han allt sedan våren varit mycket tillsammans.
Andor var mycket hemmastadd i Skriften och såg under sina
predikningar ofta »den orena anden» sväva över folket samt
helvetet öppet. Dock föll han sällan. Helvetet är fyllt med
eld och svavel, och de som komma dit brinna i evighet. Den
som här krusar sitt hår, blir där krusad, så att både skinn och
hår »frasar». Den som här spelar kort, får där spela med stora
glödheta kort. Men i himmelen hava alla kronor och harpor,
och de följa Lammet. Strax efter påsk såg också denne
Un-denäs-yngling en avskrift av ett s. k. himlabrev, vars original
skulle ha varit skrivet med guldbokstäver av ärkeängeln Mikael
och nedsänkt i Pommern. Den som icke fortskaffade avskriften
skulle bli evigt förlorad. — Även denne »ropare» synes under
förhöret ha gripits av tvivel. Han var icke säker på, om hans
ryckningar och fall voro av Gud. Att därav — såsom tidningen
1 J. E. Svensson i skrivelse till länsstyrelsen 1843, Ö.L.A.; Nerikes
Allehanda n:r 18, 20, 1843, Örebro 1843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
