- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiotredje årgången, 1933 /
180

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - V. Övriga Närkesförsamlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

r. redelius

spår efter sig, är naturligt. Kyrkoherden i församlingen Anders
Ekelund, född 1795, klagar i Nerikes Allehanda i en rapport
av den 13 augusti 1843. Tonen är ömsom humoristisk, ömsom
frän. Han påpekar, hurusom hans församlingsbor äro utsatta
för stark smitta från Finnerödja och Undenäs. »Att af hålla
Bodarneborne ifrån dessa så kallade gudstjenster, der så kraftig
själaspis rundeligen utdelas, wore till och med för en
gränsbevakning ogörligt. Flitigt, thy wärr! hafwa de ock besökt dem
och följderna: skakningar, fallningar och fördömelse öfwer de
mera sansade hafwa icke uteblifwit. Huru stor del af
befolkningen här är mer eller mindre smittad af denna galenskap, kan
jag wäl ej uppgifwa, men tror mig ej säga för mycket då jag
antager 200. Man skulle tro att sedan Smedberg och Andor
blifwit satte i owerksamhet, stormen skulle lägga sig och lugn
och sans återkomma; men starka swall och dyningar gå på
djupet och af dessas åhörare uppstå i Undenäs och Finnerödja
plötsligt nya propheter och prophetissor liksom genom trollslag.
Hos mina åhörare är näppeligen att förwänta sund besinning,
så länge sådane nye lärare tid efter annan i grannskapet
upp-wäxa. Inom denna församling har ock på sednare tider en och
annan börjat ropa; men de hafwa blifwit qwäste och läraretiden
helt kort. En af dessa war så förwillad och påstod så bestämt
för mig och andra, att han haft förunderliga syner och äfwentyr,
att jag föreskref honom först kroppslig läkare — nu är han
återställd; men att han någonsin ropat, derom wet han sjelf
intet, utan swarade: ’Ja; de säga, att jag gjort det, men jag wet
ej, huru jag gjort.’»1

Från Lerbäck spridde sig rörelsen till Snavlunda, från
Kvistbro till Skagershult, Viby och Tångeråsa. Många från
dessa socknar gjorde också resor direkt ned till Västergötland
och fingo där sina intryck.

Från Snavlunda omtalas år 1843 endast enstaka personers
västgötaresor och förhör inför pastor loci.2

Skagershults socken är jämte Viby och Tångeråsa den första
i Närke, varifrån några symptom av rörelsen rapporteras.
Länsman G. Hoff anmäler saken i en skrivelse till länsstyrelsen av

1 Ekelund i Nerikes Allehanda n:r 24, 1843, Örebro 1843.

2 Zetterstedt i skrivelse till länsstyrelsen 1843, Ö.L.A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1933/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free