Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - V. Övriga Närkesförsamlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 r. redelius
»Roparepigan» Maja-Greta från Finnerödja, som åtföljt
Smedberg till Kvistbro, flydde efter tumultet vid Bällsås därstädes
den 28 juli 1843 till Kräklinge socken, där hon fann tillflykt i
soldaten Söders stuga på Sorby ägor. Med denna familj var hon
nämligen besläktad. Också här kommo våldsamma skakningar
på henne i förening med fall. Hennes nervsystem var nu helt
naturligt starkt påfrestat av de dramatiska händelser, som nyss
utspelats i Kvistbro. Dock lär hon icke egentligen ha predikat
i Kräklinge. Ryktet om henne spriddes bland folket och nådde
också kronolänsmannen i häradet J. F. Kahlow, som med
länsmännens vanliga påpasslighet skrev rapport till länsstyrelsen.
Tisdagen den 1 augusti infördes hon till lasarettet i Örebro för
att behandlas såsom sjuk.1
Fallet i Örebro stad är av en egendomlig och sorglustig
art. En sprutslagaregesäll, som lär ha fått vissa religiösa
intryck i »läsarekretsar» i Norrland, började sent på kvällen
tisdagen den 25 juli 1843 — sålunda samma vecka, som de stora
»ropningarna» pågingo i Kvistbro — i berusat tillstånd predika
bättring, stående på en trappa utanför ett hus vid stora gatan.
Antagligen hade han själv någon kväll förut varit ute i
Kvistbro. Det var nog med färska intryck därifrån, som han
»ropade». Nerikes Allehanda skriver i en notis: I Tisdagsafton
försökte en wandrande Sprutslagaregesäll att predika bättring
här i Örebro kl. mellan 10 och it på aftonen. Han gjorde
Enkan Lindqwists höga trappa wid stora gatan, gården N:o 122
Norr i staden, helt nära till den nyss afbrända stadsdelen, till
sin talarestol, och kring honom församlades mycket folk. Han
lär hafwa warit med läsarne i Norrland, har annorstädes försökt
sin lycka och tänkte nu att äfwen göra det här. Men han fann
icke i vår stad en tjenlig jordmon att deruti utså sin säd.
Folket tyckte, att han upplifwat sig nog mycket af wanlig
spiri-tus, och att det war den, men icke Spiritus Sanctus (den hel.
Ande) som gaf honom mod och kraft att tala, hwarföre ock ett
par af åhörarne funno lämpligt att stjälpa öfwer predikanten
hwar sin bytta watten. Ett par Stadstjenare, som befunno sig
ej långt bort, tillstädeskommo i hast och förde mannen i Stads-
1 Kahlow i skrivelse till länsstyrelsen 1843, Ö.L.A.; Nerikes Allehanda
n:r 21, 1843, Örebro 1843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
