Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - VI. Översikt av roparerörelsen i Närke och dess betydelse för den följande kyrkohistoriska utvecklingen i landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
R. REDELIUS
predikningar utmärkte sig genom samma enkla klarhet och
tros-innerlighet, som kännetecknade honom i egenskap af akademisk
lärare. Den grundlighet, som här var parad med kärlekens
mildhet och allvarets skärpa, kunde ej förfela att utöfva sin
verkan på åhörarnes sinnen och hjertan. Icke ringare inflytande
utöfvade hans älskvärda personlighet och föredömliga vandel,
hvarigenom han ej kunde annat än tillvinna sig menniskors
aktning och kärlek; voro der ock månge, som icke förstodo att
värdera dessa hans egenskaper, och ännu andre, för vilka hans
presterliga allvar var en stötesten.»
Roparerörelsen, vilken från Västergötland under sommaren
1843 trängde upp i Närke, och som där visade sig inom ganska
tydligt markerade gränslinjer i landskapets södra och västra
skogsbygder utan att komma ut på Närkesslätten, och som
särskilt i Kvistbro och Lerbäck kraftigt gjorde sig gällande, ehuru
den endast i den sistnämnda församlingen jämte Askersunds
landsförsamling förmådde med sina karakteristiska drag fortleva
fram till 1848, bildade ett individualistiskt-subjektivistiskt inslag
i den gamla mera kollektivt-objektiva kyrkligheten. Detta var
något alltigenom tidshistoriskt betingat. Individualism och
subjektivism ha ju i mer än ett århundrade allt intill nu — om
ock tider av reaktioner ha funnits — fortsatt sitt segertåg icke
endast på religionens utan ock på alla områden av svenskt
kulturliv för att endast nämna vårt land. Inom politiken ha de
satt frukt t. ex. i gammal- och nyliberalism och den moderna
s. k. demokratien, där dock individen stundom kommer att sitta
rätt så trångt. — Newman1 påpekar också i inledningen till
»Nordskånska väckelserörelser under 1800 talet» den folkliga
frihets- och jämlikhels sträv an, som var förbunden med
roparerörelsen. I Närke gjorde man front emot »de förbannade
herrarna», inkl. prästerna. Grova världsmänniskor utanför väckelsen
slöto sig även till under den devisen.
Rörelsen var tillika en lagiskt-pietistisk sådan med
utgångs-punkt hos Hoof. Med den djupnade känslan för individens
omätliga värde, som nu överallt började träda fram i vårt folk,
och som sålunda var en allmän kulturföreteelse, kunde många
1 E. Newman, Nordskdnska väckelserörelser tinder 1800-talet, Lund
1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
