Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 1. Plats och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MÅL I I
Det vore dock oriktigt att tro, att ensligheten alltid skulle
anses vara det enda riktiga. I princip är det, som vi snart finna,
naturligtvis så, men det är å andra sidan ett oeftergivligt rekvisit
att uppodla sin förmåga att finna »ensamhet» också mitt ibland
människor. Detta framträder tydligt i Indien såväl som i Kina,
i islam och i kristendomen. Som exempel anför jag sufismens
regler. I denna mystik får adepten genomgå trenne faser i
övningen innan han når exstasen. Under den förberedande fasen
övar han sig i koncentration mitt i gatuvimlet och på offentliga
platser, där många människor äro samlade och förhållandena
följaktligen mycket störande. Först under det andra stadiet i
utbildningen lever adepten på ett ensligt ställe, helst i en cell
(zaouia), som är mycket liten, utan prydnader och möbler samt
så mörk som möjligt.1 Dock hör till denna grad jämväl att
deltaga i de gemensamma övningarna i att ad nauseam recitera
dikr- och tvird-iormlerna.2
Alltså först ett lägre stadium: koncentrationsövningar under
starkt störande förhållanden; därefter ett högre’, kontemplation
under absolut avskildhet.
Tillvägagångssättet är tvivelsutan psykologiskt fullt motiverat:
avsikten med det hela är ju att göra sig oberoende av
sinnesintryck, och den saken uppodlas naturligtvis ej i ensamheten.
Övningen under avskildhet å andra sidan avser säkerligen
betvingandet av störningar från tanke-, känslo- och viljeområdet
o. dyl. Dessutom kan det senare slagets träning givetvis
sammanhänga med kontemplation av positiv natur samt med att
avlyssna erfarenheterna i den nya (subjektiva!) värld, som så
småningom öppnar sig för själen.
I mystik av delvis annan art möta vi samma betonande av
stillhetens stora värde, likaså på gränsområden, där vi tveka att
längre tala om mystik, exempelvis i en del utsagor i Nya
Testamentet.
’ Leuba, J. H., Die Psychologie der religiösen Mystik (= Grenzfragen
des Nerven- und Seelenlebens, Heft 128—150). München 1927, S. 142 f.
citeras härom ur Probst-Biraben, L’extase dans le mysticisme musulman,
Rev. Philos. Tom. 62, p. 490—8, 1906.
2 Se t. ex. Chantepie de la Saussaye, Lehrbuch der
Religionsgeschichte.. 4. Aufl., Tübingen 1925. Del I, s. 750—752.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
