Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 1. Plats och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MÅL
I I
Jesus med dem till ett ställe, som hette Getsemane. Och han
sade till lärjungarna: ’Bliven kvar här medan jag går dit bort
och beder’. . . . Därefter gick han litet längre bort och föll ned
• på sitt ansikte och bad» (detta upprepas tre gånger, såsom
också Markus anger; Lukas inskärper ännu mer ensamheten, i
det att han ej omnämner, att Petrus och Sebedeus’ två söner
fingo gå med ett stycke); Mark. 1: 35: »Och bittida om morgonen
medan det ännu var mörkt, stod han upp och gick åstad bort
till en öde trakt och bad där»; Mark. 6: 46: »Och när han hade
tagit avsked av folket gick han därifrån upp på berget för att
bedja» (jfr Matt. 14: 23 här ovan); Luk. 5: 16: »Men han drog
sig undan till öde trakter och bad»; Luk. 6: 12: »Så hände sig
på den tiden, att han gick åstad upp på berget för att bedja; och
han blev kvar där över natten i bön till Gud»; Luk. 9: 28
(förklaringsundret): »Han tog Petrus och Johannes och Jakob
med sig och gick upp på berget för att bedja»; Luk. 11: 1:
»När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och
hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom:
’Herre lär oss att bedja . . .’»; tydligen hade alltså bönen varit
tyst; Apg. 9: 40: »Då tillsade Petrus dem allesammans att gå
ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig
mot den döda och sade: ’Tabita, stå upp’»; Apg. 10:9:
»Petrus gick vid sjätte timmen upp på taket för att bedja».
Knäfall, lyfta händer, knäppta händer, slutna ögon, ögon mot
himmelen — allt detta åsyftar givetvis ett och detsamma:
avskildhet, stillhet, avkoppling av alla vanliga, störande moment; jfr
om knäfall Apg. 9: 40; 20: 36; 21: 5; Matt. 26: 36 (se ovan);
Luk. 22: 41—45. Andra sätt: 2. Kon. 20: 2: »Då vände han
(den sjuke Hiskia) sitt ansikte mot väggen och bad till Herren»;
Ps. 35: 13: »Jag bad med nedsänkt huvud»; Luk. 18: 11:
»Fariseen trädde fram och bad så för sig själv . . .». Jag är väl
medveten om, att ett och annat av mina exempel från GT och
NT kan tolkas även annorlunda.
RoilDE påpekar från grekiskt område, att långvarig
ensamhet hör till förberedelserna för den, som vill ägna sig åt det
ekstatiska skådandet, och anför paralleller härtill från såväl de
grönländska Angekok som från nordamerikanska medicinmän.1
’ Rohde, E., Psyche. Seelencult und Unsterblichkeitsglaube der
Griechen. Freiburg i.B. und Leipzig 1894. S. 388, Anm. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
