Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 3. Speciella metoder - f. Fixering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2
SIGURD LINDQUIST
tade pä ett yttre objekt»; IV: 37: »om yogin koncentrerar citta
(själsförmögenheterna, betraktade som enhet) och andedräkten
pä ett inre objekt och samtidigt med orörlig blick och sänkt
huvud betraktar ett yttre objekt . . .». Utan sådana tillägg
beskrives tråtaka i Gheranda Samhita I: 53, jfr också VII: 7.
Identiteten med hypnotisk teknik har av mig påvisats
beträffande dessa former, speciellt trätaka, i Methoden s. 61—71.
Nu till några principiella synpunkter i anslutning till mina
undersökningar i Methoden. Föremålet för koncentrationen kan
givetvis vara av mycket olika art. Huvudsaken är, att
uppmärksamhet och intresse så bindes därvid, att allt annat för
tillfället liksom upphör att finnas till, ja, fixationsobjektet kan
själft försvinna (subjektivt, se nedan) efter en lång, fysisk eller
psykisk, fixation. Buddhismen har måhända det bäst utarbetade
systemet av exempel, i alla detaljer väl genomtänkt (Methoden
s. 72—90). Föremålet betraktas så länge, att det framträder
lika tydligt då ögonen äro slutna, som när de äro öppna. Då
har uggahanimitta ernåtts, vilket innebär taruno samädhi, svag
hypnos. Fördjupas detta tillstånd till upacärasamädhi,
begynnande verklig hypnos, eller ända till appaiiäsamädhi, djup
hypnos, erhålles patibhåganimitta, hallucination, som ej återger
objektets sinnliga egenskaper, såsom färg och form, men ändock
låter »intrycket» av objektet med av samädhi påverkad
»lysande klarhet» framträda (Methoden s. 76 f. och schemat s. 82).
Det är utan vidare klart, att alltså fixationsobjektet i vanlig
mening upphört att för subjektet finnas till såsom sådant i och
med patibhäganimitta i den utvecklade hypnosen.
Objekten kunna vara fysiska eller psykiska, och regeln
tyckes vara, att man bör fortskrida från de förra till de senare.
Jag hänvisar till tablån i Methoden s. 50 ff., varav också
framgår, att olika objekt lämpa sig för olika människor
(carita-sap-päya), att en del endast leda till lägre grader av jhåna, att vissa
objekt föra till vissa koncentrationsgrader (bhävanä), samt
slutligen, vilket som är den högsta nimitta, som i vederbörande
fall är möjlig att åstadkomma.
Även de buddhistiska arüpa-jhänas (Visuddhimagga kap.
10 och Abhidhammattha-Sangaha s. 41 och 43 i PTS:s edition)
böra förstås utifrån meditationsobjektens subjektiva och objektiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
