Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 4. Ledarens hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystikens väG och måI.
I O 1
att bringa i detta tillstånd. På sista tiden synes dock åsikterna
börja närma sig varandra: hysteriska personer äro verkligen
speciellt lätta att suggerera, resp. hypnotisera om f
örhandsinställningen till hypnotisören är god eller i varje fall ej negativ, ty
i senare fallet är saken utsiktslös. Jämföres härmed vad vi hört
om mme Guyon och La Combe, behövs knappast några
kommentarer. Vi förstå då också utan vidare, varför mme Guyon var
döv och blind för påverkan från vilken annan som helst än just
ledaren; det var också givet, att hennes hysteriska, undermedvetna
jag avstod från allt effektsökeri, när ban ej fanns i närheten.
Vad angår munken-ledaren under hennes andra period är
sammanhanget även där klart: först fäster hon sig vid honom;
den första inställningen och därför också den första påverkan
blir utomordentligt god, och få saker torde väl så ha fastnat i
hennes minne och sinne som hans ord om att Guds rike är
invärtes; men munken förstår henne ej: de båda äro, för att
använda orden från fjärde perioden, sannerligen ej »dans un mème
lieu», och inför detta absoluta oförstående bortfaller också så
smånvigom möjligheten för god suggestiv påverkan.
Det oupphörliga betonandet inför La Combes person av
det besläktade och närstående i deras själar får så sin rätta
belysning. Om något slag av erotisk inställning eventuellt kan
ha funnits, lämnar jag därhän; fanns sådan, samverkade den
naturligtvis med det övriga. La Combes roll är att vara denna
labila andes »fixationsobjekt», inför vilket allt annat viker och
som därför får en allenarådande makt — när han är närvarande.
Skulle vi alltså trots allt ibland våga tala om ett slags påverkan
av hypnotisk natur — ja, måste vi det, vilket nog i viss mening
är säkert — så få vi dock ej förgäta utgångspunkten: att mme
Guyons psykiska konstitution — sannolikt en art av endogen
hysteri — var av det slag, som jag närmast kan jämföra med en
person, som redan en eller flera gånger hypnotiserats och
därför är känslig för alla tecken från hypnotisörens sida. Mme
Guyon hade säkerligen, som jag redan betonat, aldrig utsatts
för någon sådan behandling. Därför ha vi rätt att här tala om
konstitutionens roll till skillnad från den artefakta förändring av
mera tillfällig art, som vanlig hypnos medför. Hur denna
konstitution utvecklats, veta vi ej; möjligen bör man taga stor hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
