Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - B. Inledningsprocessens fenomen - 1. Psykiskt orsakade fysiologiska fenomen av negativ art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
SIGURD I-INDQUIST
erfarenheten i egentlig bemärkelse, alltså vad vi här kallat
förutsättningarna, processen. Detta blir allt tydligare ju fler belägg
från olika håll, som vi beakta. Då saken är av utomordentlig
vikt och stor räckvidd, som jag senare skall visa, anser jag mig
böra lämna en del ytterligare exempel.
Augustinus säger i Confess. 1X125:
»Dicebamus ergo: si cui sileat tumultus carnis, sileant
phanta-siae terrae et aquarum et aeris ... et quidquid transeundo fit, si
cui sileat omnino . . . nonne hoc est, inträ in gaudium Domini tui?»
Utomordentligt klart framställer Augustinus den gradvisa
avkopplingen utifrån—>inåt i Confess. VII: 23, där alltså även
anestesien beröres:
»Atque ita gradatim a corporibus ad sentientem per corpus
animam; atque inde ad ejus interiorem vim, cui sensus corporis
exteriora annuntiaret . . . atque inde rursus ad ratiocinantem
poten-tiam ad quern refertur judicandum quod sumitur a sensibus corporis.
Quae se quoque in me comperiens mutabilem, erexit se ad
intelligentian! suam; et abduxit cogitationem a consuetudine, subtrahens
se contradicentibus turbis phantasmatum, ut inveniret quo lumine
aspergeretur ... Et pervenit ad id quod est, in ictu trepidantis
aspectus.»
Skillnaden mellan vägen och målet, mellan det negativa
och positiva, är tydlig. Så också i De Gen. ad litt. XII, 12: 25
och 53:
»Quando autem penitus avertitur atque abripitur animi intentio
a sensibus corporis, tunc magis ecstasis dici solet. Tunc omnino
quaecumque sint praesentia corpora, etiam patentibus oculis non
videntur, nec ullae voces prorsus audiuntur. . . . Quapropter cum
rapitur anima in ea visa quae spiritu cernuntur similia corporalibus,
ita ut omnino a sensibus corporis avertatur amplius quam in somno
solet, sed minus quam in morte.»
Anestesi anses följaktligen vara åtminstone en nödvändig
förutsättning för ekstas. Däremot är det uppenbart, att
Augustinus ingalunda anser den ha något med ekstasen i och för sig
att göra. Samma förhållande lyser igenom i Serm. LII: 16:
»abreptus a sensibus corporis et subreptus in Deum». Att själen
under ekstasen är avkopplad från sinnena säges även i De Gen.
ad. litt. XII, 5: 14 vid behandlingen av Paulus’ ord: »om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
