Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - B. Inledningsprocessens fenomen - 2. Av processen betingad psykisk avkoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
SIGURD I-INDQUIST
Med Bhoja överensstämmer sütra 1:42 med kommentarer.
Vyäsa säger till denna: »om nu yogin har nått detta stadium
och ett objekt, t. ex. ’ko’, uppstiger i hans koncentrerade
medvetande (samädhiprajnä), och detta är försett med föreställningar
om förhållanden mellan ord, sak och idé, så kallas denna
förvirrade samäpatti för savitarkä»; till 1:43: »om erinringen är
renad från ordens konventionella bruk och om samädhiprajnä
är fri från vikalpas (»språkligt» tänkande) beträffande idéer, som
härröra såväl från sruta (tradition) som anumäna (logisk följd,
analogi), då förbliver objektet endast så som det i och för sig
är och kännetecknas uteslutande genom sin egen form; detta
är nirvitarkä samäpatti»; Vàcaspati nästan ordagrant lika. Sütra
1:44: »på samma sätt förklaras savicärä och nirvicärä samäpatti,
som hava subtila’ objekt.» Vyäsa: »av dessa kallas den
samäpatti för savicärä, som hänför sig på subtila’ (»inre») element,
vilkas egenskaper tydligt framträda, och vilka kännetecknas
genom upplevelse av plats, tid och orsak. . . . Den samäpatti å
andra sidan, som sålunda . . . hänför sig till ’subtila’ objekt, vilka
ej hava framträdande kännetecken, vare sig latenta eller aktuella
eller obestämda, men som dock motsvara alla framträdande
former och innehåller kärnan av dessa, kallas nirvicärä. Om
vidare det koncentrerade medvetandet liksom tömmes på sin
egenart och endast framträder som objektet (d. v. s. uppgår i
objektet, liksom blir till objektet själft), är detta nirvicärä.i>
Bland ’subtila’ objekt anför Vyäsa till 1:45: gandha-tanmätra,
»minne» av lukt, ras a-ta tim ä trå, minne av smak, rüpa-tanmätra,
minne av färg, resp. syn, sparsa-tanmätra, minne av beröring
eller känsel, sabda-ta?imätra, minne av ljud, samt ahamkära,
lihgamätra, a/inga, varmed bör jämföras Bhojas indelning (till
1:45): 1) visista-linga, obestämd beskaffenhet, d. v. s. tanmätras
och itidriyas (sinnena), 3) lihga-mätra, endast beskaffenhet, d. v. s.
btiddhi, 4) alinga, ej uppdelbar, d. v. s. pradhäna.
Observeras bör, att här alltså ej är fråga om
sinnesförnimmelser utan om »själsförmågan», tanmätra, som gör dem möjliga,
resp. kan i minnet återkalla dem. Att därför i vissa fall tolka
tanmätra med »minne» är sålunda ej obefogat. Minnesbegreppet
— f. ö. ofta rätt olika avgränsat —• spelar även eljest i mystiken
en stor roll, exempelvis hos Augustinus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
