Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - B. Inledningsprocessens fenomen - 2. Av processen betingad psykisk avkoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MAL IIQ
innebär det sistnämnda och drager därför själarna in i yéveai;
och skiljer dem så från deras ursprung, varigenom åzspözr^
uppkommer och därmed mångfald. Något måste tillkomma \8sl Ti
a’jxtjj ~poa9-£tvat, V, 7, 2). Käfrxpai;, som ju innebär yioptajio;
(III, 6, 5), blir därför möjlig, och innebär, att detta andra
frånskilj es: éispOTYjs måste bort, ty hos Gud finnes ingen sådan.
Människan är trefaldig: 1) den sinnliga, ö a[aö-Y]Tixè;
àv-<)’p(t)7io£, 6 ijoxspo; xvö-pwTXo;; 2) den intelligibla, 6 àv&pwto; 6
Èy.sT, 6 èv vtjj àv^pw-o;; 3) dem emellan finnes den diskursivt
tänkande människan, utgången av den intelligibla. Vi bestå
emellertid ej av tre skilda personer, ty dessa frambringa
varandra, stå sinsemellan i förhållande orsak till verkan, ej materia
till form. I handlingen äro vi därför också endast en person.
Askesen består i att den sinnliga människan ej brukas;
fullkomligare blir y.àtl-apaij, då den diskursivt tänkande människan
avkopplas från funktionerande; stannar man så till slut i
åskådning av det intelligibla och har lämnat bakom sig alla
sinnesreaktioner och psykiska funktioner, blir man själv intelligibel,
voö? har nåtts. Det gäller att söva rätt person; Arnou anför1
ett belysande uttalande av Philo: »c’est quand l’intelligence dort
que la sensation survient, et inversement åsön réveil,eile s’eteint.»
Själen förvandlas sålunda strängt taget ej till voö;, ej heller
blir voög det Ena. Allt går ut på att själen vid introversionen
avkopplar sig själv, går utom sig själv och låter vou?, »som
färgar den», härska över sig, på samma gång som den skådar voö;
med något, som ej är voü?. På samma sätt skall voö? gå utöver
sig själv och avkopplas för att förenas med det Ena, som dock
skådas med något, som ej själft är det Ena, utan är voO;, som
upphört att vara tendens för att bliva sig själft i högre mening.
Nous xa9-ap<5c: kallas den förmåga, som kan fatta det Ena.2
Kontemplationen kan äga rum, då själen avkopplat voö?
(àcpa-vtaaaa xèv èv auifj voöv), d. v. s. tankeprincipen; voüc rtxS-apd;
är då kvar.
Flera ställen tyda på, att skådandet av Gud är en gåva av
denne, en gripenhet av det gudomliga, dock är det endast fråga
om en slags lagbunden, nödvändigt inträffande akt, ej något
1 s. 216.
2 Enn. VI, 9, 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
