Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - II. Det mystiska tillståndet och dess innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MÅL
I 29
minstone på något håll eller i någon form kan förmodas öppna
möjlighet till ny insikt, särskilt då naturligtvis av religiös natur.
Endast en undersökning av resultaten kan vidare giva oss
en någorlunda fördomsfri uppfattning av mystikens väsen, dess
egenart, ty endast där ha vi en klar och bestämd utgångspunkt
och en pålitlig grundval att bygga på; detta naturligtvis alldeles
oberoende av, om samtliga eller de flesta av fenomenen vid ett
närmare skärskådande skulle komma att upplösa sig i rena
fantasier.
Allt kommer sålunda att bero av, varest i schemat vi kunna
inordna resp. fenomen. Den måttstock, efter vilken detta skall
ske, är givetvis åter den rent processuella: endast en noggrann
granskning av de psykologiska processer, som ligga till grund
för resultaten, kan lämna någon upplysning. Härvid är särskilt
följande att beakta.
Under den förberedande processen har suggestionens roll
varit negativ, likaså samtliga andra metoders. Men när det
angår det mystiska tillståndet och dess utveckling, spelar
suggestionen framför andra metoder — andra sådana förekomma ytterst
sparsamt och inskränka sig egentligen till
koncentrationsförfarandet — en högst märklig positiv roll. Om vi dit generellt
hänföra samtliga möjligheter under A i schemat, är det
uppenbart, att psyke befinner sig i ett för sådana intryck ytterst
mottagligt tillståtid, taek vare frånvaron av motstridande och
korrigerande intryck. Psyke är m. a. o. värnlös inför suggestionen.
A andra sidan är det säkerligen under dylika
omständigheter lätt att överdriva suggestionens inflytande. Jag anser detta
vara fallet t. ex. hos PRATT, som i sin utmärkta analys anser
de positiva metoderna vara uttömda med autosuggestion.1
Häremot anför jag, att det för det första visserligen är sant, att
psyke i det åsyftade tillståndet är ett värnlöst byte för
suggestion, men icke endas för auto- utan i minst lika hög grad för
//^w-suggestion. Därmed sammanhänger också, att om psyke
under sådana förhållanden har så lätt att taga intryck på nu
nämnt sätt, är den naturligtvis lika tillgänglig även för annan
påverkan, exempelvis sådan, som åsyftas i B 2 och C här ovan.
Att sådan påverkan enligt B 2 faktiskt äger rum är efter min
1 a. a. s. 387.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
