Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tönnes Kleeberg, Matthias Marci Molitæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MATTHIAS MARCI (MOLITÆUS)
229
nära, är bevarad och ingår i Uppsala domkapitels arkiv som
I VI: I och förvaras i landsarkivet i Uppsala.
Det är en handskrift i folio på 58 sidor, i stort sett
välbevarad. Endast det sista bladet, innehållande rättelserna till
Efesierbrevet och de följande böckerna i NT, har lidit en
betydande textförlust, i det att dess övre två tredjedelar rivits bort.
Överst på s. 1 läses följande titel: En skrift, som klarliga,
sandfärdeliga, och på thet nogaste utwisar, alle the ord, som uti
wåra swenska Bibel antingen äre utsatte, eller tillsatte, eller
förandrade, när hon på nytt öfwersedd blefif i Strengenäs Anno
1600 och anno 1601.
Annerstedt omnämner i sin Olaus Martinibiografi (s. 249,
not 1) ytterligare två handskrifter. Den ena är en avskrift i
Nordinska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek (Coll. Nordin.
Theol. 15). Denna upphör emellertid mitt i rättelsen till Hesekiel
40: 9. Den har avlägsnat sig åtskilligt från originalet åtminstone i
rent formella ting (skriver »för» i st. f. »pro» o. s. v.). Den andra
skulle befinna sig i Riksarkivet (Prästeståndets arkiv), men enligt
meddelande därifrån i augusti 1934 är den ej anträffbar.
Det förefaller mig, som om den hårda dom, vilken
vanligen fälles över Strängnäskommissionens arbete, vore tämligen
oberättigad. Den har sin rot hos Schinmeier[1] och går sedan
igen hos bl. a. Annerstedt. Denne uttalar sig sålunda: »Det
tämligen flyktiga sätt, hvarpå detta viktiga arbete utfördes,
länder icke medarbetarna till synnerlig heder ...»[2] och antyder,
att ledamöterna icke varit främmande för sabotage mot hela
företaget. Man må betänka, vilka instruktioner de fått. Det
gällde framför allt att så fort som möjligt kunna trycka bibeln.
Hertigens brev inskärper detta med synnerlig kraft. Säkerligen
gälla Peter Wieselgrens ord i tillämpliga delar för
situationen år 1600 lika väl som för situationen något årtionde
senare, då Gustaf Adolfs bibelkommission var i verksamhet:
»Troligen var behofvet af Bibeln det som gjorde den snara
tryckningen viktigare än förbättringen», och tillståndet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
