- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofjärde årgången, 1934 /
261

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 5. Kyrkotur, helgdagar och kyrkstugor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN

2 59

skull, dagen för veckopredikan. Av de s. k. gångdagarna eller
dagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag
hög-tidlighöllos i Luleå socken en tid med predikan måndag och
tisdag, men på nyss nämnt prästmöte medgavs »för de långa
vägarnas skull», att den förra av dessa predikningar skulle få
hållas på söndagsaftonen och den andra på måndagsmorgonen.
Persmässan (den 29 juni) var i Luleå pastorat kyrkmässodag,
eftersom Petrus var kyrkans skyddshelgon, och besöktes 1600
enligt Bureus’ Sumlen mer än andra helger, julen icke
undantagen. 1

Helgernas mångfald och längd samt de för de flesta stora
avstånden mellan hem och kyrka tvungo flertalet helgbesökande
att tillbringa en, ofta flera nätter på kyrkplatsen. På denna var
den fastboende befolkningen ofta fåtalig, och så kom man att
bygga sig kyrkstugor på kyrkvallen, såsom man hade
slåtter-stugor, fäbodstugor och fiskarstugor på avlägsna
ängeslägen-heter, på fäbodvallar och vid fisklägen. På det sättet rådde
man sig själv och gjorde ej intrång hos någon.

Kyrkstugorna nämnas av Bureus redan vid 1600-talets
början såsom allmänna i Luleå socken2, och de hade där sannolikt
anor allt från församlingens första tid, ty närmaste bondbyar
ligga åtminstone en halv mil från kyrkan och kyrkobordet har
av ålder på alla sidor omgivit kyrkovallen och nått till
omkringliggande byars gränser, varför ringa möjlighet funnits till
inkvartering hos fastboende. En kyrkstuguordning, given vid
landsting i Piteå år 1695, finnes bevarad3, och däri bestämmes,
att varje hemman skulle ha rätt till kyrkohus bestående av »en
stufwa med kammare och förstufwa före» och ett stall så stort,
som var och en behövde. Alla husen skulle indelas i vissa
kvarter genom gator och gränder »ändalångs med kyrkan». Så
uppstodo häruppe verkliga kyrkstäder. Luleå socken, som har
den vidlyftigaste och bäst bevarade, räknar i kyrkstaden c:a
450 sådana kyrkstugor, vilka ännu rätt flitigt brukas.4

Fast bosättning får icke förekomma i kyrkstugorna. Så
har det också varit av ålder. Till 1685 års vinterting5 i Luleå

’ Alb. Nordberg, a. a. II s. 448 f.

2 A. a. II s. 372. 3 Nederluleå kyrkoarkiv I 7.

4 A. a. II s. 450 ff. 5 Riksarkivet, renov. domb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1934/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free