Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 7. Gudstjänstfirande och kyrkliga förrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
AI.BERT NORDBERG
lever den under namnet »prästklockan», och man säger, att det
skulle klämtas i deri, »när man såg prästen komma».
Rörande ordningen vid nattvardsgång vill jag här
anteckna1, att pastor i Luleå Johannes Unæus, såsom synes framgå
av häradsrättens protokoll vid 1707 års höstting, tyckes ha varit
sinnad att införa en här tydligen ny ordning i fråga om
nattvardsgästernas framträdande. Han uppträdde själv vid tinget
och angav bonden Anders Larsson i Gäddvik för att denne,
när skrifthåll hölls förliden vår med Gäddviks bys grannar här
på kyrkobordet, »stält sig emot honom ohöfvvisk i ord och
åt-häfwor». Kyrkoherden hade proponerat för byalaget, hurusom
i högv. Hr Biskopens församling och andra församlingar vore
brukeligt, att »alla Manfolken först träda fram till Duuken och
sedan Hustrur sampt Pygor af Qwinnokiönet», och sagt, att
detta skulle vara en god ordning även i hans församling.
Anders Larsson hade då svarat, »att han det intet kan giöra till
att skilja sin Hustro ifrån sigh, enär han går till Herrans
Natt-wardh, det brukas intet i staden ey heller har han sådant sedt
i andra församblingar så långt som han reest, Jemwähl medh
dee orden sig Vtlåtit, att Bonden är intet achtat mehra än en
hundh».
Kyrkoherden sökte alltså göra gällande, att Anders velat
göra hans ord till osanning. — Anders Larsson förklarade vid
tinget, att han blott sagt, att han ej kunde skilja sin hustru
ifrån sig: »De hafwa fölgz åth nu i 40 åhrs tydh, de må och
ännu få här eftter föllias åth». Komminister Höijer intygade,
att Anders Larsson »den gången stält sig något dierf i sitt
tahlande, som honom intet anstodh», men orden om bonden
som en hund hade han icke kunnat höra. Anders Larsson
gjorde avbön och undgick vidare straff. Man må hoppas, att
han och hustrun också i fortsättningen fingo följas till
Herrens bord.
Kyrkliga forrättningar placerades vid här ifrågavarande tid
före högmässan, troligen oftast i följande ordning. Efter den
klämtning i prästklockan, som enligt R.-P. skedde vid
skriftermålets slut, följde jordfästning (med begravning omedelbart,
om liket jordades på kyrkogården), så barndop, därefter kyrk-
* Se även mitt a. a. II s. 505 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
