- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofjärde årgången, 1934 /
267

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 7. Gudstjänstfirande och kyrkliga förrättningar - 8. Katekesförhör och kristendomskunskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN

2 59

tagning och till sist vigsel, förrän högmässan begynte.1 Om
jordfästning vid lördagspredikan innehåller såsom vi sett, R.-P.
vissa bestämmelser. När begravning skulle ske i kyrkan, stod
liket kvar därinne, tills predikan var hållen, då det gravsattes.2

Grävning och ringning för de döda har ända in på
1800-talet häruppe ombesörjts av den dödes anhöriga. I samband
med gravöl har jag någon gång hört talas om bårlag. Vissa
större byar sägas ha varit indelade i bårlag, och det har varit
en oskriven lag, att alla, som hörde till bårlaget, skulle bjudas
till gravölet, medan man citerat från någon gammal person, att
»det var i onöd att gå utom bårlaget med bjudningen».
Råneå-protokollet förklarar såsom vi se ursprunget till dessa traditioner.
Råneå pastorat uppdelades av visitator i 15 bårlag med tydligt
angivna områden, alltså med c:a 7 husbönder i varje. Dessa
skulle, enligt de noggranna föreskrifterna, sköta om både
grävning och ringning för döda, tillhörande bårlaget. En skulle
utses till bårlagets huvudman, och denne skulle tillika vara
uppsyningsman med en sådans plikter samt »kyrkoråd». Troligen
ombesörjde bårlaget även likskjutsen.3

Även ringning till gudstjänsterna utfördes denna tid av
bönderna, enligt R.-P. »med och efter rök och hemmanstalet i
socknen». Klockaren skulle däröver hålla uppsikt. Denne och
kyrkvaktaren skulle däremot själva utföra den dagliga klämtningen
»klockan åtta om morgonen och klockan fyra om aftonen,
vardera gången nio slag i stora klockan».

8. Katekesförhör och kristendomskunskap.

För kristendomskunskapen sökte man sörja genom
katekespredikningar och -förhör. Katekespredikningar höllos häruppe vid
lördagsgudstjänsterna, vid vilka halva året texten togs från
katekesen och halva året från epistlarna (1693). »Uppå andetijden»
fingo dock lördagspredikningarna inställas (1697). Även otte-

’ Jfr S. WlLSKMAN, Ecklesiastikverk (Skara 1760) I s. 49.

2 S. WlLSKMAN, a. a. I s. 49.

3 I vissa byar i Nederluleå går denna ännu i tur bland
hemmansägarna och är avgiftsfri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1934/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free