Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN 2 59
stånd, då många voro instämda samtidigt. Kanhända var också
huvudsakliga avsikten att få dem förmanade.
Även till sommartinget 1683 hade Plantin låtit kalla »en
hoop bönder» från åtta byar, vilka dels själva försummat
gudstjänsten, dels icke haft sitt folk »så fyllest till kyrkia» på i:a
storböndagen den 27 april samma år. Vid detta ting var
dåvarande landshövdingen amiral von Clerck närvarande —
landshövdingarna voro ofta tillstädes vid tingen på denna tid. Det
var icke heller ovanligt, att de sökte ordnande och dirigerande
ingripa i gudstjänstlivet under Karl XI:s tid. Denne konung
utfärdade även år 1687 en landshövdingsinstruktion, enligt vilken
landshövdingarna skulle ha uppsikt över prästernas
ämbetsförvaltning, ja, även över deras predikan och lära. En av Clercks
efterträdare greve Douglas gav också efter konung Karls besök
häruppe år 1694, då denne enligt landshövdingen med
missnöje lagt märke till oregelbundenheten i fråga om när man satt
och stod vid gudstjänsten1, detaljerade föreskrifter i det
avseendet. Vid det tillfälle, varom här är fråga, hade
landshövdingen rörande böndagens »celebrerande» tidigare föreslagit, att
denna skulle firas icke 14 dagar, utan blott en vecka efter påsk.
Men »de gode Herrar Prästerskapet», skriver domaren i rättens
protokoll, hade »icke welat föllia det förslaget». Hade de gjort
detta, »så skulle och Böndagen hållitz medh samma Omaak, för
dee långwägades skull, hwilke woro då (vid påsken)
endrächte-ligen sammankombne». De »kunde sedan inom 14 dagar icke
hinna både heem och åter tilbaka vtföre» (sc. älven), då
därjämte »dessemellan föret afslogh, inga Siögar reena eller Wägar
vpkiörde woro».
De angivna kunde icke beläggas med straff och böter. Och
det synes nästan ha varit »Hans Nåde Hr Ammiralen» ett nöje,
att rätten måste ge »de gode Herrar Prästerskapet» denna
bakläxa. De försumliga fingo dock en förmaning att »elliest wysa
sig flitiga een annan gång effter yttersta Kraffter och
Lägen-heet opå sådanne Högtidzdagar komma endrächteligen tilstädes,
om skiönt der widh möda och beswär infalla skulle af
Obeqwämb-lig Wäderleek, Meenföre eller annat slickt, hwilket eenom intet bör
eller måste förhindra ifrån Gudz Ordz hörande och vpwachtande».
1 Alb. Nordberg, a. a. II s. 456.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
