Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
skärpts, lämnades »des wydare Ransaakan, effterfrågan och
afskaffande vnder Hr Probstens medh sitt kyrkiorådz wydare,
goda, nytälskande och berömbliga Sorgfäldigheet och
Disposition, så att Delinqventerne (!) vti sådanne ährenden och smått
Sabbatzbrått måghe antingen medh Stocken plichta för
kyrkio-dören eller [medh] någon penningegifft till kyrkian Castigerade1
och belagde blifvva effter förra wanligheten». Därvid skulle
länsmannen med fjärdingsmännen genast assistera, när deras bistånd
söktes. Lika plikt och böter som för andra sabbatsbrott ansåg
rätten, att de borde ådömas, »hwilka hafwa den elaka oseeden,
att de effter förrättat Gudztienst om stora bönedagarne reesa
gemeenligen allesammans heem, vtan anseende till tydén,
Wä-gens beswärligheet och den fölliande Gudztiensten, som opå
Löger- och Söndagarne der effter hållen blifwer2, så att det
vvyrdiga Prästerskapet måste tå Predika för tooma Bänckarne,
icke vtan stoort förtreet och förargelse, ther lykwähl vti andre
församblingar then Wederstyggeliga owaanan intet är vti bruk,
utan så mycket längre een eller annan hafwer till kyrkian och
fast sällan kommer dyt opå andre ordinarie helgedagar, så
mycket hogsammare och willigare borde sådanne blifwa qwaare och
förtöfwa widh kyrkian till tes alla Predikostunder och dagar äro
ändade then gången eller Wekan; de som åter icke långt ifrån
kyrkian äro boendes, hafwa ingen rättmätig ursächt till sitt
absenterande.» Straff, som lag förmådde, skulle följa, om ej
allmogen lade bort »den beklageliga oseeden och ogudeliga
Waanan».
Även Nils Plantins efterträdare prosten mag. Jonas Oman
(1696—1704) nitälskade för ordning inom församlingen. Hans
räkenskaper bl. a. bära vittne härom. Han sökte även bekämpa
försummandet av gudstjänsten. Samma år, som han fick den
nya bänkdelningslängden fastställd, mötte han inför rätten en
hel del av allmogen, som han redan år 1698 angivit för
gudstjänstförsummelse. Ätalet berörde 30 byar eller nästan alla i
socknen. Målet uppsköts till år 1700. När det då förekom,
förklarade prosten, att han intet annat kunde säga än att han
med största hugnad sett sockenbornas bättring och flitighet med
gudstjänstens bevistande och att om de ville fortsätta därmed,
1 näpsta. s Böndagarna synas vid denna tid ha firats på fredag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
