Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
ALBERT NORDBERG
arbetat, skulle begifwa sig till kyrkian, då de utaf somar hetan
wanmächtige under Predikan uti kyrkan skulle blifwa betungade
af Sömn». Brändöborna erinrade, att »de hafwa en svår och
lång led, som liggia till siösz». Alviks- och Antnäsborna hade
ingen ursäkt »uthan det de tyckt at helgedagarna fallit något
tätt, hwarföre de eij skulle hunnit mera än resa by och kyrkan
emellan».1 Gäddviksborna sökte ursäkta sig med att »de haftt
en tiärodahl at se om, som de dagen för2 Midsommardagen
op-tändt», men ville bättra sig. De visste väl, att man icke borde
tända en tjärdal så sent i veckan, att man av dess vaktande
hindrades att bevista gudstjänsten.
Prosten yrkade strängare straff på de byar, som han förut
förmanat, Person, Avan och Gäddvik, och ville nu ha »en gång
för alla grader» förmanat alla. Han begärde utdrag av
protokollet, »at han giort sin högsta flijt med sina Åhörares bästa».
Rätten resolverade uppskov till nästa ting, »at man emedlertijd
kan wara omtänkt at omse sig med en owäldig Nämbd». Så
stort väsen av saken synes dock prosten ej ha velat göra, ty
målet förekom icke åter.
Vid sommartinget år 1722 dömdes några Haradsbor, som
hade c:a 9 mils väg till kyrkan, till böter 40 mr smt var för
böndagsförsummelse och 1 dr smt var för uteblivande frän
»Su-perintendentis Visitation och Kyrkio Examen». Vid samma ting
sakfälldes två Svartlåbor, vilkas kyrkväg var bara ett par mil
kortare, till 40 mr smt tillhopa för att de försummat andra
storböndagen. De anförde, att de haft »wattn samma tidh mera
än ordinairt, som skall förderfwat deras åker och äng, hwilken
dhe berätta sig hafwa måst omstängia», men rätten ansåg att
de »samma sysla kunnat anförtro åt sin dräng och piga».
Lyckligare var gästgivaren i Gamla staden, som samtidigt av
länsmannen anklagades »för dett han Persmässohelgen rest ifrån
kyrkian och således försummat Trenne Predikningar den
påföljande Söndagen och Marie besökelsesdag». Han »angaf att
han warit opföre Elfwen att anskaffa något färskt för dhe
resandes förtäring, såsom att han elliest aldrig plägade Gudz-
1 Detta var en rätt ofta återkommande klagan i hela landet. »Folket
nu likasom ledes vid de idkesamma predikningar», uttalar sig
lagkommissionen 1650. 2 fore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
