Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Em. Linderholm, Osmund Kåreson, Upplands Apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSMUND KÅRESON UPPLANDS APOSTEL
33 1
Då Osmund brukar en anglosaksisk runa och ordet »själ»
hos honom utgår från ett engelskt ord, tyder detta på att han
kommit från England. För hans uppväxt och uppfostran i en
högre kulturkrets talar ock hans språkliga omsorg och den
konstnärliga form, som han införde och gav åt sina ristningar. För
hans härstamning från Norden det oklanderliga nordiska språk,
han skriver.
Att Osmund kommit från England framgår också av hans
förbindelser med svenskar, som deltagit i de stora vikingatågen
till England kring sekelskiftet iooo. Så har han utfört tre
monument över deltagare i Knut den stores Englandståg.
Orkesta-stenen n:r 3 är rest efter en Ulv, som deltog i tåget under Sigrid
Storrådas fader, Skoglar-Toste, på 990-talet, sedan under
Joms-hövdingen Torkel den höge 1009—1012 och slutligen under
Knut 1015 —1016.
Så finner von Friesen sannolikt, att Osmund var en
nordman —■ jag skulle vilja säga: en engelsk nordmannaättling —
som 1018 åtföljt Knuts svenska vikingar hem till Sverige. Det
finns andra skäl, som tala för en tidig hitkomst.
I sin undersökning: »Runskrifter, ånyo granskade»,
Stockholm 1898, identifierade Fredrik Sanner denne Osmund
Kåreson med den Osmundus, som klerken Adam af Bremen i sitt
berömda verk: Gesta Hammaburgensis Ecclesiae», från 1670-talet
omtalar såsom tidigare verksam hos Emund Gammal såsom
biskop. Otto von Friesen har upptagit denna mening och
ytterligare dokumenterat denna identifiering uti sin artikel: »Asmund
Kareson» i Sv. Biogr. Lex. II, Stockholm 1919 ff. Svårligen
kan denna uppfattning jävas med Brates invändning (a. a. s. 28),
att en runristning vore föga förenlig med en biskops verksamhet.
Dåtidens biskopar hade ej sällan i klostren lärt sig finare
hantverk. T. o. m. en engelsk ärkebiskop som den helige Dunstan
(död 988) sysselsatte sig på sin ålderdom med dylikt arbete.
Det är ju för övrigt icke sagt, att Osmund egenhändigt utförde
allt arbetet. Under senare år nämner han då och då medristare.
Enligt Adam III: 15 var Osmundus en yngre frände till den
norske biskopen Sigafrid. Denne har på olika sätt identifierats,
men är, så vitt jag kunnat finna, identisk med Olav Tryggvasons
hirdbiskop Sigurd hinn riki, som åter synes mig vara identisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
