Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - I. Den Leijonhufvudska donationen. Av N. J. och Edvard Söderberg - IV. Förvaltningen av donationen samt därför ansvariga myndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER TILL UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
I I
ekonomiska angelägenheter, såvidt som det rörde Församlingen, åt
ett i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts sednaste förordning i
ämnet valdt kyrkoråd och ett sådant kyrkoråd på kyrkostämma den
2 7 sistlidne December blifvit utsedt, så ansåg Förvaltningen sin
verksamhet med förra året hafva upphört, emedan intet annat återstode
än att till detta kyrkoråd öfverlämna hvad som stått under
förvaltningens vård; och skulle detta öfverlämnande ske, så snart äfven
den Andra Cassans räkenskaper för nästlidna år hunnit afslutas och
revideras.»
Ur aprilprotokollet år 1864
S 2
»Företeddes räkenskaper för Cassan n:o 1 och likaledes
räkenskaper rörande Söndagsskoleinrättningens kassa. . . .
Och skulle dessa båda räkenskaper såväl som räkenskaperna för
Cassan n:o 2 till vederbörande kyrkoråd öfverlämnas.
C. A. Ekstedt
Justeradt A. Hamilton.»
Den Leijonhufvudska donationens räkenskaper fördes,
såsom vi härnedan närmare komma att meddela, alltsedan år 1746
av domkyrkosysslomannen, som varit medlem av domkyrkorådet
likasom sedermera av domkyrkoförvaltningen. Donationens
inkomster mottogos också från samma tid årligen direkt av honom,
likasom förekommande utgifter genom honom bestredos. De
småländska hemmanen hade på 1840-talet såsom redan upplysts
och nedan skall närmare omförmälas, blivit sålda och
donationens tillgångar bestodo därefter av en närmast genom
sysslomannen förvaltad fond samt från hemmanen utgående s. k.
frälseräntor. Enär sysslomannen i denna sin egenskap är och alltid
varit närmast underordnad Domkapitlet, kom den
Leijonhufvudska donationen med allt vad dit hör, då den omförmälda, vid
mitten av 1800-talet förefintliga domkyrkoförvaltningen nedlade
sin verksamhet, i allo att stå under Domkapitlet såsom närmast
beslutande myndighet.
Tilläggas må i detta sammanhang, att i domkyrkorådets
protokoll den 20 mars 1833 förekommer ett skriftligt anförande
av dåvarande domprosten E. Bergström i fråga om
Domkapitlets och domkyrkorådets förhållande till varandra i ekonomiska
frågor rörande domkyrkan och särskilt domkyrkans småländska
hemman. Såsom belysande för den tidens uppfattning
meddelas här anförandet i sin helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
