Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia - II. Orgverk i Domkyrkan. Av N. J. Söderberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
Det slag av musikaliska instrument, varom här är fråga,
orgverket eller orgeln, har anor, som sträcka sig långt tillbaka i
tiden, och har föregångare bland vitt skilda folk, såsom greker,
inder och kineser. Under loppet av många århundraden har
det småningom utvecklat sig till vad det nu är och under
alltjämt fortgående utveckling och förbättring lovar att bliva. De
första egentliga ansatserna att konstruera detta av pipor,
tonformande medelst inpressad luft, och många andra delar
sammansatta instrument, ett på grekiskt språk s. k. organon av
ifrågavarande slag, förläggas av författare på området, Abraham
Hulphers1, N. P. Norlind2 m. fl. tillbaka till en tid av inemot
ett par århundraden före vår tideräkning. Av intresse för
kännedomen om dess tillkomst är den s. k. vattenorgeln, som fått
denna benämning på grund därav, att luften på sin väg till de
tonande piporna i densamma har att passera genom vattenfyllda
kärl. Denna gestalt av instrumentet, som numera väl icke
någonstädes förekommer och näppeligen är mera allmänt känd,
tör vara att anse som en urform för detsamma. Kvrkofadren
Tertullianus, f. omkr. år 160 e. Kr., uppgiver, att vattenorgeln
uppfunnits av en man vid namn Ktesibios, som levde omkr.
år 130 f. Kr. i Alexandria. Den har blivit utförligt beskriven både
på grekiskt och latinskt språk, först av alexandrinaren Hero, en
lärjunge till den nyssnämnde Ktesibios, och 100 år senare av
romaren Vitruvius Pollio. Det uppgives, att vattenorgeln varit
mycket använd i den grekiska världen, i synnerhet i det
byzantinska riket, och att den särskilt varit uppskattad vid det
kejserliga hovet därstädes. Den var emellertid tidigt känd även i
1 Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter. Westerås 1773.
° Handbok om Orgeln. Stockholm 1919.
4 — 35525. Kyrhohist. Årsskrift 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
