Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONSTIDENS LITURGISKA UTVECKLING I 6 I
7 kollekten i Olaus Petri’s mässa 1531 och 1535, respektive nr.
12 och 14 i upplagan av 1537 och 1541, saknas helt och hållet
1553, förmodligen därför att båda tala om Gud såsom »wor
regerare» etc.
I mässhandskriften efter 1537 års mässa, som utan tvivel
sammanhänger med Laurentius Petri’s namn, förekomma alla
1537 års kollekter samt dessutom ett tillägg till dessa. Detta
innehåller icke kompletoriekollekten, utan i stället
Trefaldighets-dagens kollekt och säkerligen flera, ty bladet eller bladen, varpå
denna fortsättning (av Laurentius Petri’s kollekter) skrivits, äro
borta. Att det eller de funnits, framgår av att den sista
kollekten på sidan är avbruten. Däremot finnes ett blad ur en annan
serie med kollektöversättningar tillfogat, innehållande ytterligare
flera kollekter.1
Redan i upplagan 1535 tyda sådana anvisningar som:
»Thetta efterföljande evangelium bescriffuar oss S. Math.
Euange-lista» etc. på ett mera framskridet kyrkligt liturgiskt utförande.
Detta kan tillskrivas reviderande samarbete mellan de båda
bröderna, men möjligen är det Laurentius Petri ensam, som svarar
för förändringen. I De officiis föreskriver Laurentius Petri just
sådana inledningsfraser till läsningarna. Detta inflytande
framträder ännu tydligare i upplagan av 1537, ty där förekommer
t. o. m. alternativt introitus och graduale på latin. Sannolikt
kunna vi häri se en reflex av den strid om latinets lämplighet
i gudstjänsten, som några år tidigare utkämpats i Rostock.
Joachim Slüter, Mecklenburgs reformator, som därvid motsvarar
Olaus Petri, ville ej veta av latinet i mässan. Han blev
besegrad, bl. a. genom inflytande från Luther, Melanchthon och
Rugenhagen. Herman Bonnus, sedan 1531 superintendent i
Lübeck, blev förmedlaren av den melanchthonska humanistiska
gudstjänsttypen, besläktad med Laurentius Petri’s.
Aret 1540 betecknar nämligen i Sverige den avgörande
brytningen mellan vad lämpligen kan kallas den tidigare,
borgerliga reformationen å ena sidan och den furstekyrkliga
reformationen å den andra. Olaus Petri’s mässa av 15 31 hör utan
tvekan till den förra, framförallt i det avseendet, att den
principiellt var en mässa alltigenom på modersmålet.
1 Se bilaga I, nedan sid. 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
