Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAT. FRANSEN
våldsamhet förkunnar i brandskrifterna från 1520-talet — först
med stöd av den riksomedelbara lantadeln eller borgriddarna
(An den christi. Adel deutscher Nation) och sedermera med det
säkrare stödet av de till suveränitet strävande territorialfurstarna
—- lösgjorde och eggade samma krafter bland de »stilla i landet»,
dessa vittutbredda men inofficiella kretsar, som voro religiöst
missnöjda med den härskande hierarkien och de rådande
förhållandena i allmänhet. Detta synes vara den närmaste
anledningen till framträdandet av dessa radikala kretsar av
»marti-nianer», som de kallades, i Lübeck, Leipzig och andra städer i
början av 1520-talet.
Rostock var ett andligt centrum för denna devotio moderna’s
utveckling. Och där har Laurentius Andreæ i flera omgångar
bedrivit sina studier. Där verkade Nic. Rutze under övergången
till 1500 talet med sina kateketiska och uppbyggliga skrifter, i
skarp opposition mot kyrkans institutionella fromhet. Där fanns
N. Pegel med sin skrift 1516 mot avlaten och vidare den
betydelsefulla juris professorn och reformatorn Oldendorp, alla
själsfränder till Laurentius Andreæ. Där fanns den icke mindre
betydelsefulle Joachim Skiter. Det var dennes upplaga av
»brödrakatekesen», som Olaus Petri ordagrant översatte 1526
(En skön och nyttig undervisning). Samme Slüter gav 1525 ut
en ny »formerad och förbättrad» upplaga av sin sångbok, norra
Tysklands mest använda och avtryckta plattyska sångbok.1
Lågtyskan är modersmålet för hela norra Tyskland från Danzig
i öster till Nordsjön i väster. I dessa städer höllos och skrevos
mässor på modersmålet. Stockholm hade livlig kulturförbindelse
med framför allt dessa städer, Rostock, Lübeck o. s. v., och
det är sannolikt för att icke säga självklart, att Stockholm ej
var efterblivet i dessa avseenden. Dalarnas klagomål i brev
1526 mot den messa och svenska sång» utgör ett påtagligt
bevis, Olaus Petri och hans vän kyrkoherden Nikolaus Stecker
hava icke varit overksamma.
1 Den s. k. SperatuS’ (Spretten) sångbok är ett nytryck av den
Slüterska sångboken. Redan initialerna I. S., som man senare läste I.
Speratus, borde ha varit tillräckliga för att visa, att det ej kunde vara
fråga om P. speratus, allra helst som I. Sl.üTER vanligen ej själv skriver
ut mer än sina initialer I. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
