Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONSTIDENS LITURGISKA UTVECKLING 1 99
I 6 I
förmån för en strängt furstekyrkligt centraliserad reformation,
vilken han likväl icke kunde genomföra.
Laurentius Petri ■— i den mån han kan göra sig gällande
såsom biskop1 — kunde i sin tur reformera inom sitt stift. Han
gör det också i ärkestiftet och söker dessutom förmå konungen
att ingripa i reformationsfrågan genom ett manifest till hela
riket 1538 eller 1539. Men kungen vägrade och förbjöd
honom »ytterligare reformatier» (1539). Även om kungen och
hans nya förtroendemän och rådgivare förbehöllo sig avgörandet
också i de andliga frågorna, är likväl Laurentius’ inflytande
förmodligen ej obetydligt även under 1540-talet. Man bör sålunda
säkerligen sätta hans namn i samband både med bibeln och
mässan 1541 och psalmboken med evangelieboken 1543/44. Med
katekesen och bönboken av samma år har han säkerligen
grundlagt den följande svenska katekestraditionen, och psalmboken
med kalendarium 1548 49 står han helt säkert ej främmande för.
Att han i varje fall under senare hälften av 1530-talet grundlade
den svenska mässångens tradition fram till våra dagar, torde nu
emellertid vara tillräckligt bestyrkt.
Hur Olaus Petri’s mässa allra först har utförts ifråga om
textrecitation är svårt att i detalj avgöra. Skillnaden mellan
tala och sjunga är i fråga om liturgisk läsning flytande, och
Olaus använder båda orden promiscue. Kanske kan man
hänvisa till den skillnad, som vid denna tid gjordes mellan accentus
och concentus, mellan högtidlig liturgisk läsning å ena sidan och
melodiskt mera rörlig sång å den andra. De »förlutherska»
mässorna av den »borgerliga» typen, och dit hör också Olaus
Petri’s mässa — liksom Kantz’ i Nörlingen, Schwarz’ i
Strassburg och Döbers i Nürnberg, varav Joachim Slüters i Rostock
är en bearbetning på lågtyska —■ utfördes med (gregoriansk)
läsningston. Denna var ju det enda, som kunde komma i fråga.
Särskilt rikt musikaliskt utsmyckade voro Th. Münzers mässor
Ahlstadt 1523/24, Erfurt 1525/26. Där äro också noterna
utskrivna, liksom de i allmänhet vittna om Münzers förnämliga
liturgiska kultur och insikter.
Utom i fråga om kravet på bibelenligt firande av nattvards-
1 Han mötte starkt motstånd i domkapitlet, och en man som Sveno
Jacobi i Skara erkände lionom ej såsom ärkebiskop ännu 1535.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
