Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 84
NAT. FRANSÉN
drivande och återställandet av gudstjänsten till en övervägande
latinsk sådan. Redan 1525 uppstod därtill en typisk furstekyrka
i Preussen. Ordensstormästarens rättigheter även i andligt
avseende övergingo vid sekulariseringen automatiskt på denne
även såsom sekulär furste, varvid vasallskapet till Polen spelade
en mindre roll.
Vad vi ovan kallat den egentliga »folkkyrkan» besegrades
slutgiltigt med furstarnas totala seger i bondekrigen, för att sedan
endast leva ett »underjordiskt» liv inom döparkretsarna.
Den borgarkyrkliga formen kvarlever, som ovan nämnts,
längre vid sidan av den mera furstekyrkliga. Hur intressant det
än skulle vara att närmare göra reda för skillnaden mellan de
tre första svenska reformatorerna i dessa avseenden och deras
olika anknytningar i tidens andeliv, måste vi här avstå därifrån,
ehuru givetvis en sådan undersökning sammanhänger med
förståendet av deras liturgiska ståndpunkter. Men det skulle här
föra oss för långt. Säkert är emellertid, att Laurentius Andreæ
och Olaus Petri äro besläktade med den förstnämnda formen
och ha en stark färg av borgarkyrklighet.
Tragiken i Laurentius Andreæ’s och Olaus Petri s liv, som
ledde till katastrofen med deras dödsdom 1540, sedan de
genom tortyr bringats till att bekänna sig skyldiga, har sitt
upphov i det förbund, som under 1520-talet ingicks i Sverige
mellan å ena sidan den radikala folk- och borgarkyrkliga
reformationen, vilken de första svenska reformatorerna tillhörde, och
den konsekvent till furstekyrkligt envälde strävande Gustav I å
den andra. Enligt de första reformatorerna skulle kyrkan och
dess biskopar stödja sin makt på evangeliets förkunnelse i
apostolisk fattigdom, men ej på världsliga gods och rikedomar.
Sådana blott hindrade henne och hennes tjänare i deras kallelse.1
Godset och de ekonomiska medlen skulle förvaltas av lekmän
för allmänt nyttiga ändamål, såsom den allmänna
folkförsörjningen, men också för kulturella eller andliga uppgifter. Deras
1 Jfr Laurentius Andreæ’s principförklaringar i riksdagen i Strängnäs
152g angående å ena sidan konung och ridderskap såsom av Gud
förordnade för det utvärtes regementet, och å andra sidan biskopar och
prästerskap såsom av Gud förordnade för det andliga regementet. Sv. riksdagsakt.
Bd. i sid. 143.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
