- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofemte årgången, 1935 /
185

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFORMATIONSTIDENS LITURGISKA UTVECKLING 1 99

uppfattning om kyrkans fattigdom överensstämde utmärkt med
Gustavs (och ridderskapets) intressen att dels avskriva sina lån
till kyrkan och legalisera sina expropriationer och dels
framförallt i fortsättningen stödja sitt eget välde just på kyrkans gods
och ägodelar.

Laurentius Andreæ och Olaus Petri hava lojalt sökt
fasthålla vid överenskommelsen. De hava hållit sig till konungen
och bistått honom och varnat för uppror och »obestånd»1, så
långt deras samvete tillstadde dem det. Men de reagerade mot
»tyranniet» över Guds »allmoga». Inför Grevefejden togo de
städernas parti och avrådde från deltagande i kriget mot
Lübeck, Malmö och Köpenhamn och de andra städerna2, vars
ledande män voro deras själsfränder. I och med utgången av
detta krig var deras öde beseglat.

För Laurentius Petri däremot voro ej de socialpolitiska
frågorna av samma betydelse som för Olaus Petri och
Laurentius Andreæ. Han var närmast Melanchthons lärjunge och
delade synbarligen dennes humanistiskt-borgerliga, aristokratiskt
bestämda samhällsuppfattning.3 Men det är likväl också säkert,
att Laurentius Petri var en bestämd motståndare till den rena
furstekyrkan. Han ansåg, att kyrkan hade sin egen jurisdiktion
och skilde bestämt på världsligt och andligt regemente. I
slutet av inledningen till Kyrkoordningen 1571 prisar han
särskilt Johan III just för att han insåg och erkände denna skillnad.4
Konungens namn nämnes för övrigt ingenstädes i nämnda
Kyrkoordning,

Ehuru Laurentius Petri’s gestalt visserligen icke är alldeles
entydig, är emellertid säkert, att han ej vill veta av en direkt
av fursten styrd kyrka, utan i det avseendet hade en
uppfattning, som liknade Laurentius Andreæ’s och Olaus Petri’s.

Att Olaus räknar med sång vid gudstjänsten är tydligt,
och denna är naturligtvis av den art, som sången vid den tiden

1 Jfr situationen på Stockholms rådstuga efter Örebromötet 1529.
Stockholms stads tänkebok för 1529 sid. 226 f. (N. Sjöbergs utg.)

2 Sv. riksdagsakter I, sid. 191 f. (juli 1533).

3 Jfr hans socialetik t. ex. GZconomia Christiana. Linköpings
stiftsbibliotek T. 131. (Utg. av H. Lundström i Skrifter från reformationstiden,
5. Upsala 1897.)

4 K. O. 1571. Slutet av inledningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1935/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free