- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofemte årgången, 1935 /
218

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 2 2

CARJ.-ALLAN MOBERG

våra protestantiska gudstjänster och som tillhör det liturgiska
orgelspelets viktigaste men visserligen också egendomligaste
uppgifter. De många faktorer som medverkat till uppkomsten av
detta ackompanjemang skola här ej närmare sysselsätta oss;
det må vara nog med att framhålla, att bland dem den
praktiska omsorgen om en kraftig och god menighetssång ingalunda
varit den enda utslagsgivande eller kanske ens den viktigaste.
Orgelbeledsagningen är fastmera ett uttryck bland många andra
för en allmän musikstilistisk omvärdering och utgör måhända på
sitt sätt en antydan om en viss förkärlek hos de
germansk-nordiska folken för instrumentalmusik, som skulle kunna spåras
ända ned i hednisk tid.1

De stilistiska skiftningarna i orgelackompanjemanget bero
givetvis på förskjutningar i det musikaliska betraktelsesättet i
allmänhet under loppet av 1700-talet men sammanhänga också
med miljöfaktorer, som understundom stå i en viss motsats mot
tidsstilen själv. Vi böra i detta sammanhang icke förgäta, att
det synes ha förelegat en bestämd skillnad mellan de fyra
ledande musiknationernas inställning till den liturgiska
orgelbeled-sagningens svårlösta problem. Den franska sluter sig nära till
den gregorianska sängen, gärna i orgelmässans gestalt2 och ut-

ten, över den »förmodeligen äfven i Tyskland» härskande »ovanan, att
Organisten blott spelar hvarannan strof. — En alternering mellan kör och
orgel i utförandet av de gregorianska mässtyckena var särskilt vanlig i
Frankrike under 16—1700-talen, d. v. s. utförandet med obeledsagad
sång-var vanligare än med beledsagad, beroende på de franska koralisternas
betänkligheter inför en harmonisering av koralen. Jfr L. Söhner, Geschichte
der Begleitung d. greg. Gesang, Augsburg 1931, s. 77 f. Schering, a. a.
s. 38 ff., G. Fellerer, Beiträge zur Choralbegleitung und Choralverarbeitung (!)
in der Orgelmusik des ausgehenden 18. und beginnenden 19. Jh.,
Samm-lung musikwiss. Abh., Bd 6, s. 16.

1 Jfr E. Burger, Deutsche Kirchenmelodien in Schweden, Kyrkohist.
Arsskr. 1932, s. 121. Framför allt må hänvisas till H. J. Mosers
utomordentligt intressanta, om också i enskildheter möjligen anfäktbara, översikt
i Geschichte der deutschen Musik etc., Bd I, ss. 14 ff.; jag citerar 4 uppl.,
1926. — Jfr vidare M. Praetorius’ ord i Syntagma musicum (1619) om
»nakna» a cappella-stämmor, som böra ha stöd av instrument, gärna en
»capella-fidicina». Jfr också Kyrkomusikens historia, s. 292, nederst.

2 Jfr K. G. Fellerër i Gregorius-Blatt 1931, ss. 91 ff. —Jfr även
Kyrkomusikens historia, s. 280.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1935/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free