Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
beledsagningsproblemet hos de bägge musikerna. Voglers
mångåriga vistelse i Sverige och ingående sysselsättning med de
svenska koralmelodierna samt hans rätt enastående roll i
europeisk musikhistoria omkring sekelskiftet 1800 föranleda oss här
att dröja vid denna sida av hans ivriga musikverksamhet och
jämföra hans utförliga teoretisk-praktiska lösningsförslag med
det som Haeffner lämnade i sin egenskap av den faktiske
reformatorn av svensk kyrkomusik under det gångna seklet. Ett
klargörande av dessa mäns uppfattning ger oss nyckeln till
förståelsen av utvecklingen under den följande tiden; de nya
musikaliska strömningar de företrädde visa sig inom svensk
musikopinion först efter deras bortgång.
Skillnaden i uppfattning av koralbeledsagningens karaktär
och ändamål vid början och vid slutet av 1700-talet är högst
betydande. Det adertonde seklet fullföljde en äldre tids
sedvänja att förse den till överstämman förflyttade korala cantus
firmus med enkla ackord: denna praxis utövades inom bägge
konfessionernas liturgiska musik, blott med den skillnaden, att
de protestantiska sättningarna i regel visa en bättre faktur,
eftersom även de stora mästarna ägnade ivrig uppmärksamhet åt
menighetskoralen, medan beledsagningen av gregoriansk sång i
regel låg i händerna på genomsnittsmästare och
provinsialorga-nister.1 Vid århundradets slut hade emellertid denna
orgelmusik även på protestantisk botten sjunkit djupt och lämnats åt
sitt öde av de stora mästarna.2 Vid seklets slut hade
förståelsen för kontrapunktiskt arbete gått nästan förlorad och tog sig
huvudsakligen ett sorgligt uttryck i en slags tråkig och
förstelnad skolmästarlärdom, som närmast bort avhålla en musiker
från att syssla därmed.3 I sin tur berodde denna utveckling på
det stegrade intresset för harmonik och klangfärg, som också
1 Jfr Söhner, a. a. s. 87.
2 Moser, a. a., II, 1, s. 349; mot det allmänna nordtyska
musikförfallet svarar en uppryckning på habsburgskt maktområde. Jfr H. Kretzschmar
i Gesammelte Aufsätze tiber Musik, I, s. 257, som uppvisar den nordtyska
musikblomstringens motsvarande orsaker i äldre tid.
3 Jfr Fellerer, Beiträge etc., s. 1, samme förf.: Der Palestrinastil und
seine Bedeutung in der vokalen Kirchenmusik des achtzehnten Jahrhunderts,
Augsburg 1929, t. ex. skildringen av den berömda Accademia Filarmonica,
ss. 242 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
