Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-Al.LAN MOBERG
tidsmusik, smärre tillfällighetsstycken, uppenbara föga av Voglers
friska djärvhet och kontrapunktiska gedigenhet, äro tvärtom
fantasilösa och opoetiska liksom hans koralharmoniseringar men
visa likväl sin upphovsman som en redbar, habilt utbildad musiker
av allvarlig läggning. Hans lärjungeskap till Joh. Gottfr. Vierling
(1750—1813) i Schmalkalden, en av Tysklands förträffligaste
orgelspelare, generalbaslärare1 (elev till Ph. Em. Bach i Hamburg
och Kirnberger i Berlin), tonsättare och koralteoretiker, var en
borgen för, att ingen oövad kraft satte sig till verket, då Haeffner,
följande sin ungdoms böjelser för kyrkomusik, på 1790-talet
utarbetade en svensk mässmusik, som trycktes i Stockholm 1799
och enligt själva titeln uppfördes »uti Konungens höga närvaro
vid högtidligheter i Kongl. Slotts Capellet». 1807 påbörjade
Haeffner utgivandet av en koralbok, som fasthåller vid de flesta
av 1697 års melodier, strukit 25 och i deras ställe insatt 19 nya.
Hade Haeffner någon anledning att ingripa i en
svensk-kyrklig fråga? Kom han objuden till och enligt ordspråket
alltså fick skylla sig själv, om han gick delvis otackad därifrån?
På sätt och vis ja, men ej obetingat. Tillståndet på den svenska
församlingssångens område var allt annat än tillfredsställande.
Balth. Königs klagomål från 1700-talets början i Tyskland, att
mest varje församling hade sin egen sångbok (el. åtminstone
tradition), gällde i rätt stor utsträckning även Sverige vid
sekelskiftet 1800.2 Hæffners egen skildring3 av tillståndet torde
motsvara läget:4 1695 års koraler (d. v. s. 1697 års koralpsalmbok)
* Vierlings lära om generalbasen utkom i svensk översättning av Th.
Byström, Sthlm 1821.
2 Jfr Voglers ord i Organist-Schola I, s. 17, fotnot. Även E. G. Geijer har
uttalat sig på liknande sätt. Jfr också Envallssons Musiklex. s. v. »koralbok».
3 I Stockholms-Posten 1807, n:r 221, 226, 233, daterad Sthlm d. 20
Sept. 1807. Uppsatsen utgör ett slags förord till koralsamlingen, vars första
häfte då redan förelåg i tryck.
4 Jfr bibi. G. Morins lic.-avhandl., Sjuttonhundratalets svenska
koralarbete, vilkas resultat förf. sedermera sammanställt i uppsatser i Tidskr. f.
Kyrkomusik VIII (1933). Även det ganska sparsamma källmaterial som
står oss till buds visar oss den svenska koralmelodikens gradvisa omdaning
efter i början pietistiska, senare neologiska och så småningom även svagt
romantiska riktlinjer. Morin har framdragit en del litterära vittnesbörd
av-intresse, viktigast av dem kanske prästmannen Israel Geringius’ skrift
Tankar om Kyrkosång ...» Bland koralbokshandskrifterna urskiljas huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
