Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
CARI.-ALLAN MOBERG
falangen Alankell-Pettersson-Norén förfäktade rytmiska
koralläran intog också J. Fr. Törnwall, som i sin skrift Hjelpreda
vid koralsång3 (5:e omarb. uppl., Norrköping 1889) angav en
annan viktig förklaring till de äldsta korala avfattningarnas
rytmiska utseende, agogiken.1 Vi återkomma härtill.
I samma mån som den flerstämmiga körsången snabbt löste
sambandet med den Hæffnerska koralbeledsagningens ideella
a cappella-sats, framstod det också som ett önskemål att ge
orgelsatsen ett annat utseende. Försök i denna riktning gjorde C.J.
Lewerth (1860), Sandström, Södling, W. Heintze (1889),
Lager-gren-Nordqvist (1893), Joh. Lindegren (1905) och Hjort, av vilka
Heintzes ej förnekar sin upphovsmans framstående kännedom
om orgeln och IJndegrens ur konstnärlig synpunkt väl måste
anses mest vägande. En närmare undersökning av dessa och
liknande ackompanjemangs harmoniska natur vore önskvärd men
skulle här föra alltför långt och avlägsna sig alltför mycket från
tidskriftens naturliga ram.
Det allt överskyggande problemet inom församlingssångens
stora frågekomplex har blivit melodiernas rytmiska gestaltning,
varemot harmoniseringen, som ett sekel tidigare varit
centralpunkten i diskussionen, tillmätts mindre intresse. Egendomligt
mångfalden hos folkvisan uppstodo de nya konstskapelserna, hvilka
emellertid föreligga i icke mindre i melodiskt-harmoniskt än rytmiskt hänseende
så ytterst komplicerad form, att om . . . äfven i denna konstrika gestalt
koralerna i deras helhet af folket verkligen så sjungits, detta endast låter
sig förklara deraf, att församlingens intresse då var större . . . Mot ett
dylikt antagande talar dock det sakförhållande, att från början af
reformationen ända tills mot slutet af i6:de århundradet, melodien icke låg i
öfver-stämman, utan såsom cantus firmus i en mellanstämma, vanligen tenoren.
–-s. VI b: De försök att återinföra den gamla rytmiska koralen, som
här och hvar gjorts, hafva ock till största delen måst uppgifvas. Detta
ligger i sakens natur, ty icke allt, som hör till kören, är brukbart för en
kyrkosång. Den gamla koralen tillhörde, såsom vi sett, företrädesvis kören.
Den nuvarande tillhör menigheten och orgeln.»
1 »Mången ifrare för koralens formändring låter vilseleda sig af det
äldre skrifsättet, der koralen har noter af olika tidsvärde, hvarvid de längre
noterna utmärka accentuerade stafvelsen men utfördes i lika tidsdelar.» En
riktig iakttagelse ligger till grund för detta yttrande, som påpekar
agogi-kens betydelse för avfattningspraxis innan ännu H. Riemanns lära om
agogiken (1884) var känd utanför en trång fackkrets och man insett dess
stora betydelse för äldre tiders musik och dennas fixering i notskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
