Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
nog ha formproblemen nästan alls icke beaktats, vilket väl sam
manhänger med romantikens bekanta likgiltighet för dylika ting.
Den formella strukturen i stort hos koralen sammanhänger
givetvis med texten och är alltså delvis av litterär art, men som
bekant användes ett stort antal melodier till flera olika texter
och textförfattarna utgå i regel från förefintliga melodier, vilkas
musikaliska form alltså måste diktera den textliga.1 Viktiga
äro emellertid de många fall, då det gäller melodikens
takt-mässiga (d. v. s. tyngdpunktsmässiga) indelning, som i alla
koralboksförslag ofta lämnar mycket övrigt att önska. Till en viss
grad sammanhänger denna naturligtvis också med frågan om
koralens metriska natur, d. v. s. vad man vanligen brukar kalla
dess rytmik. Sin (man kan säga) klassiska utprägling på svensk
botten har läran om s. k. rytmisk koral fått i Norén-Moréns
nyssnämnda koralbok, 1892, vilken vi därför nu vilja ägna vår
uppmärksamhet åt.
För att förstå utformningen av den koralbok, som prosten
Rikard Norén (1847—1922) och kantorn och organisten i Hedv.
Eleonora förs. i Stockholm, John T. Morén (1854—1930),
ut-gåvo 1892, måste vi med några ord göra klart för oss den
dåtida koralhistoriska forskningens läge. Genom de
mångfaldiga upplagor av äldsta kända melodiavfattningar, som sett
dagen efter omkring 1830 och utmynnat i den väldiga
samlingsupplagan av Joh. Zahn, Die Melodien der deutschen evan-
’ Hæffner går ’i sin Phosphoros-uppsats, s. 112 f.) något in på
problemet, ehuru egentligen endast ur textlig synpunkt. »Renhet, enkelhet
och Enhet» fordrar han av texten, som måste avstå från »prunkande ord,
vidtsväfvande bilder» och »hämtas djupt ur hjertat och väcka andaktens
stilla, heliga låga.» Därav följer i sin tur, att inga språkliga friheter kunna
tolereras och endast syllabisk sång tillåtas. På grund av den långa (ibland
av mellanspel fyllda) pausen mellan koralverserna medgives intet
enjam-bement, som eljest ur romantisk synpunkt naturligtvis är ett kärkommet
medel. Ur dessa synpunkter anser han, att den dåtida svenska
psalmdiktningen vore avsedd att läsas, ej sjungas, och påtalar också med skärpa det
»löjliga» val av melodier, som textdiktarna oftast träffa. Icke heller Wallin
tyckes stå högt i kurs hos Hæffner. Bekant är, att den senare skall ha
tvingat Wallin omarbeta sina psalmtexter i jambisk och trokaisk meter -—
till djup smärta hos de för rytmisk koral ivrande koralisterna. Hæffner
liksom Wallin följa i detta fall en allmän tendens inom den rytmiska
konsten denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
