Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 CARL-AI.LAN MOBERG
liv och vetenskapliga arbete åt den grekiska metriken1, framför
allt åt de bevarade fragmenten av den lära om rytmiken som
den store teoretikern Aristoxenos från Tarent (f. c:a 354 f. Kr.)
utarbetade. Westphals kommentar utkom 1883 (textbandet
utgivet 1893 av Saran) och följdes sedermera av en redogörelse
i Vierteljahrschrift für Musikwissenschaft (1891) för Aristoxenos’
rytmlära. Westphal nöjde sig emellertid icke med att inskränka
dess lärosatser till den antika poesin och musiken utan
förklarade dem förpliktande för all musik överhuvud,2 Redan långt
före sin slutgiltiga nyutgåva med kommentar hade han i
arbeten som Die Elemente des musikalischen Rhythmus mit
Rücksicht auf unsre Opernmusik (1872) och Allgemeine
Theo-rie der musikalischen Rhythmik seit J. S. Bach (1880) sökt
uppvisa, att inga tonsättare under någon tid förmått skriva musik
i andra tidsmått-system »als genau in jenen, welche vor mehr
als 2000 Jahrén der treffliche Tarentiner auf Grund der
mu-sischen Kunstwerke des classischen Hellenenthums und deren
Ausführung verzeichnet hat.»3
Westphals arbeten väckte stort uppseende och häftiga
stridigheter, framför allt på grund av hans bestämda åsikt om, att
den grekiska tonkonsten också känt verklig flerstämmighet,
vilket hårdnackat förnekades av Carl v. Jan. Men även forskare
som måste bekämpa de alltför vidlyftiga slutsatser Westphal
och hans vänner dragit ur dylika forskningsresultat ha villigt
erkänt det myckna värdefulla och framför allt fruktbringande
’ Die Fragmente und Lehrsätze der griechischen Rhythmiker (1861 ,
System der antiken Rhythmik (1865), Scriptores metrici Græci 1866),
Theo-rie der neuhochdeutschen Metrik (1870).
2 »Denn nicht bios die rhythmischen Formen der alten griechischen
Künstler, Pindar’s und der Dramatiker, werden ... zu einer unervvarteten
Klarheit durch Aristoxenus erschlossen . . . sondern auch der Rhythmus der
musischen Kunst christlich-moderner Welt wird durch Aristoxenus zum
klaren Bewusstsein gebracht. Vor allem und zuerst des gewaltigen Bach,
welcher das Alpha und Omega der musischen Kunst, auch in der
Rhythmik, ist und sein wird. Ja, Einer ist der Rhythmus der alten und der
modemen Meister! Er ist eine der immanenten Ideen der Kunst für alle
Völker und alle Zeiten . . .» (Vorwort z. Aristoxenus’ von Tarent Melik und
Rhythmik des classischen Hellenenthums, Lpz 1883).
3 a a., Vorwort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
