Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TII.L JOHN MORÉN
263
Genom reformationens behov av menighetssånger
aktualiserades utan tvivel en del enstämmiga melodier, som s. a. s.
funnits latenta och aldrig tidigare upptecknats men nu, i och
med sin förbindelse med en protestantisk text, fingo skriftlig
dräkt. Andra återigen torde ha tonsatts direkt tillsammans
med sin dikt av dennas författare. Då uppstår naturligtvis
frågan, vilka förutsättningar som gällde för en dylik
uppteckningsprocedur. Uppkomsten av en enstämmig körsång, som ej
kunde nöja sig med den sedvanliga koralskriften, ställde faktiskt
tidens notskrivare inför en uppgift, som de aldrig tidigare
behövt lösa och som med nödvändighet måste ge anledning till
en hel mängd svårigheter.
De första kända, för protestantiskt bruk lämpade,
melodisamlingarna, voro emellertid ej avsedda för gemene man utan
för församlingsledare, lärare och skolynglingar, vilka samtliga
genom sin musikaliska utbildning ägde full klarhet om
uppteckningarnas verkliga natur, d. v. s. dessa rytiniseringars
oförbindliga karaktär, så fort det gällde unison massång. Så snart
uppteckningarna däremot fingo till syfte att förmedla en bredare
allmänhets bekantskap med de protestantiska kyrkosångernas
melodier, måste deras rytmik få ett annat utseende.
Genom A. Scherings och H. J. Mosers undersökningar synes
det vara klarlagt, att den rytmiska karaktären hos en del
enstämmiga avfattningar icke beror uteslutande på deras
inrättning för flerstämmigt bruk utan också på strävan efter ett
ago-giskt antydande skrivsätt, vilket har särskild betydelse för
melodier, avsedda att föredragas mera solistiskt med eller utan ett
improviserat ackompanjemang. Ingenting hindrar oss från att
antaga, att detta varit förhållandet med Luthers Ein feste Burg,
vars melodi vi återgivit ovan. Den Norén-Morénska koralboken
återger emellertid koralvisan sålunda (under 52), se sid. 264!
Alldeles frånsett den godtyckliga ändringen av tidsvärdet
på »förste» till semibrevis i st. f. brevis, vilket har samma
principiella betydelse såsom patetiskt antecipationsmedel som vid
»väldig» och »trygga» i basens första »stollen», så kommer
det karakteristiskt Lutherska, friska och schvungfulla, i
melodin ingalunda till någon större rätt i en sådan tolkning, trots
dess skenpolymetriska gestalt. Ty här ha vi att göra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
