Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Akter till det teologiska examens väsen dets ombildning under 1900-talet. Samlade och utgivna av Prof. Em. Linderholm - I. Em. Linderholm, Det teologiska examensväsendet. Förslag till nya teologiska examina, 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T TEOLOGISKA EXAMENSVÄSENDET
277
städes — ty de äro (jfr sid. 28) blott följande: 1) studietidens
förkortning, 2) en inom Lunds teologiska fakultet vunnen mångårig och
lycklig erfarenhet därav, 3) överensstämmelse mellan de båda
fakulteternas föreskrifter och 4) större intresse för och mera
fruktbärande studium av den praktiska teologien. Det första av dessa
skäl, som för övrigt är av ytterst problematisk natur, förbigå vi tills
vidare och upptaga här blott de, som höra hemma under den här
uppställda synpunkten. Intetdera av dessa senare skäl bevisar något,
ty mot den åberopade erfarenheten i Lund står, såsom domkapitlet
i Härnösand framhåller, en lika mångårig och lycklig erfarenhet i
Uppsala. Den lyckliga erfarenheten i Lund skall väl gälla det större
intresset för och mera fruktbärande studiet av detta ämne. Men
detta torde, såsom prof. H. Lundström framhållit i Uppsala
domkapitel, mindre bero på ämnets förflyttande från en examen till en
annan utan på det sätt, varpå läraren förmår behandla detsamma.
Överensstämmelse mellan fakulteternas föreskrifter vinnes lika väl
genom Lundafakultetens anslutning till examensordningen i Uppsala
som tvärtom. Man frestas vid anförandet av dylika skäl att fråga,
om det icke varit fullt i sin ordning att taga åtminstone någon
hänsyn till examensordningen vid rikets äldsta och största universitet.
En examensordning, som i denna punkt visat sig provhållig där,
torde med fullt lika rätt kunna tagas till utgångspunkt för en ny
stadga som en dylik vid Lundafakulteten, och skapas olämpliga
examensordningar, så bliva de dubbelt kännbara både för
Uppsalafakulteten och kyrkan. Hade kommittén, när den ville så nära som
möjligt ansluta sig till bestående examensformer, givit övertygande
sakliga skäl för sitt totala negligerande av den teologiska
examensordningen i Uppsala, så hade däremot alls intet varit att anmärka.
Men då så icke skett, tvingas man att opponera mot det gamla
envisa och ensidiga hävdandet av den sydsvenska fakultetens
examensordning, då det gällt att genomföra några reformer. Även om man
genom ett trångbröstat hävdande av endera fakultetens examensväsen
för en gång lyckades få en god examensordning, så blir dock detta
en lyckträff och inger ingen tro utan tvivel på värdet av reformer,
som tillkomma under inflytandet av dylika för saken främmande
synpunkter. Tillkomsten av kommitténs förslag kan icke döljas och de
anförda stöden från annat håll blott bestyrka vårt påstående, då de
peka på en examen i helt annan riktning och därmed förråda, att
de blivit uppresta för att stödja en sak, som vilar på helt andra
förutsättningar. Från synpunkten av tillbörlig trohet mot den
historiska utvecklingens framåtförande principer måste kommittén genom
sin sammanslagning av de teoretiska och praktiska examina anses
ha brustit i denna trohet just i den punkt, där den framför allt bort
iakttagas.
Kan kommittén sålunda svårligen finna stöd för
sammanslagningen av de teoretiska och praktiska examina i utvecklingen av vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
