Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Akter till det teologiska examens väsen dets ombildning under 1900-talet. Samlade och utgivna av Prof. Em. Linderholm - I. Em. Linderholm, Det teologiska examensväsendet. Förslag till nya teologiska examina, 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
EM. ’ LINDERHOLM
växt fram. För allt detta står man nu främmande och måste nu
offra hela år blott för att uppnå den ståndpunkt, man en gång
intog i ämnet. Och ännu längre dröjer det, innan man hunnit göra
nödiga förstudier för den avhandling, som måste skrivas för
erhållande av vissa tjänster. Detta är uppenbarligen ett oerhört, högst
oförsvarligt slöseri med en dyrbar tid, med krafter och penningar
absolut i onödan. Detta allt kunde användas bättre. Men vad ha
vi icke råd att offra hos oss? Det kan icke hjälpas, man måste
skarpt klandra dem, på vilka det beror, att år efter år sådana
examina bibehållas.
Det är lätt att räkna ut, huru studierna skulle ha gestaltats i
en licentiatexamen med tre närliggande ämnen, där man åter
specialiserat sig på den disciplin, på vars område ämnet för
licentiatavhandlingen valts. Då hade först och främst denna avhandling på
samma tid kunnat föreligga färdig och därmed ett gott förarbete
undangjorts för en eventuell »doktorsavhandling». Den nyvorde
licentiaten skulle ha varit au niveau med utvecklingen av åtminstone
en eller två av de teologiska vetenskapsgrenarna, vunnit ett
ojämförligt rikare material och ännu mer och framför allt: Han skulle
vunnit något af vetenskaplig forsknings- och arbetsmetod. Detta är
något, som sällan vinnes i den n. v. teologie kandidatexamen. Det
är också något, som kommer till synes däri, att de, som avlagt
denna examen, ganska sparsamt befatta sig med något vetenskapligt
arbete, då de lämnat universitetet. Den vanliga invändningen, att
de icke ha tid därtill, kan icke tagas för god, Nej, det var det
vanvettiga mångläseriet i den högre examen, vilket drev dem ifrån
ett ämne, så fort de väl hunnit orientera sig ordentligt i detsamma
och fått förutsättningar att tränga djupare in i det, och hindrade
dem att genom självständigt arbete på ett mindre men dess bättre
behärskat område tillägna sig en vetenskaplig arbetsmetod. Där
denna saknas, födes helt naturligt en pinsam känsla av osäkerhet,
som måste avskräcka från allt produktivt arbete och avskräcka
framför allt från alla svåra och invecklade frågor, som dyka upp på det
teologiska området. När man därför stundom träffar på teologer,
hos vilka man väntade sig förståelse för dylika spörsmål, men vilka
med händer och fötter stöta dem ifrån sig eller visa sig likgiltiga
för dem, så torde det mindre ofta, än man trott, bero på bristande
kärlek till sanningen än på en pinsam känsla av att icke mäkta med
problemet, och då aktar man naturligtvis klokast att icke inlåta sig
på detsamma. Men en högre fakultetsexamen, som icke kan fostra
till vetenskapligt arbete och inge håg för detsamma, har absolut
förfelat sin uppgift och måste utan vidare uppskov och förhalande ersättas
med en ny.
Det förtjänar särskilt anmärkas, att den akademiska
undervisningen blir lidande på ett otidsenligt examensväsen. Denna kräver,
jämte allt annat, helt naturligt, att det finnes ett tillräckligt antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
