Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GUNNAR WESTIN
spelade heller ingen roll vid tiden för den engelska
reformationen.1
H. O. Wakeman, som också skriver från högkyrkosynpunkt,
är inne på samma linje. Wyclif var en skarpsinnig kämpe i
filosofiska frågor, men hans spekulationer skulle ha lämnats
obeaktade utom i studentkretsarna, om de icke hade inneburit ett
fördömande av påven och det högre prästerskapet och i sina
logiska konsekvenser hotat själva det bestående samhällets
grundvalar. Han var »en polemiker, icke ett helgon», och endast
indirekt genom husitismen övade han något inflytande på
reformationen under 1500-talet. »I England hade hans teologiska
åsikter intet bestående inflytande. De dogo med, eller till och
med före honom.» De revolutionära lollarderna drogo
visserligen praktiska slutsatser av hans akademiska teorier, men de
voro politiska revolutionärer, icke kyrkoreformatorer.2
Mot denna kyliga nedvärdering av Wyclif stå nu en rad
andra forskare avvisande. Oxford-professorn Burrows formade
denna åsikt klart nog till Wyclif-minnets firande 1884: »To
Wiclif \ve ovve, möre than to any one person who can be
men-tioned, our English language, our English Bible, and our
re-formed religion.»3 Icke mindre klar över Wyclifs
utomordentliga storhet är D. Hague, en canadensisk episkopalpräst, som
tidigare var föreståndare för Wycliffe College, Toronto. Han
vänder sig mot »the continuity tbeory» hos högkyrkomännen
och vill uppvisa, vilken skillnad det var mellan den engelska
medeltidskyrkan och den nationella engelska reformationskyrkan.4
För denne författare är Wyclif »the defender of Evangelical
truth against Popery». Wyclif framställde icke blott negativa
protester utan också evangeliska grundsatser. Han var icke
endast morgonstjärnan, »but the rising sun of the Reformation»;
genom honom lades grundstenen till reformationen i England,
1 Ibdm, s. 14. Jfr densamme, The English Church in the Sixteenth
Century, s. 394 f.
2 H. O. Wakeman, Den engelska kyrkans historia (övers, av Hj.
Holmquist , s. 150 ff. W. W. Capes, a. a., s. 109 ff., haren välbalanserad
skildring.
3 Montagu Burrows, Wiclif s Place in History, s. 8.
4 Till belysning av den högkyrkliga »kontinuitetsteorien», se KURT
WAHL, Staatskirche and Staaf in England, s. 1 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
