Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉER 31
und der Gottheit aufstellte».1 Christopher Dawson tycker sig
finna, att Wyclif i sina personliga drag liknar den puritanske
reformivraren med hans trångsinne och hårdhet.2
De tyska forskarna ha givetvis icke bestämts av de
kyrkopolitiska motsättningar, som rått i England. Men icke alltid
har Wyclif vederfarits full rättvisa. Av de kyrkohistoriska
översiktsarbetena och handböckerna kan man inte vänta någon
fylligare behandling av den engelske reformatorn. De stora
dogm-historiska arbetena ha här vida mer att förtälja.3 Men det är
de tyska specialforskarna, som man i detta fall främst bör vända
sig till. Deras omdöme är fastare och starkare motiverat.
Redan Lechler förklarade i sin inträdesföreläsning i Leipzig 1858,
att han icke delade deras mening, som icke ansåg Wyclif
betyda något väsentligt för reformationen: »Ich . . . halte Wiclif
vielmehr für einen wirklichen und ächten Vorläufer der
Reformation».4 Och han angav också närmare skälen för denna sin
1 W. Schirmer, a. a., s. 4 f. Jfr J. Gairdner, The English Church
in the Sixteenth Century, s. 394.
2 Christopher Dawson, Mediaeval Religion etc., s. 193: »Wyclif,
the famous doctor, with his ponderous learning and his bitter tongue, has
all the faults and virtues of the Puritan reformer — a narrow mind, harsh,
unbending, arrogant, austere, which, in spite of its genuine religious
earnest-ness, lacks human warmth and spiritual sympathy.»
3 I ett av de mest lästa översiktsarbetena, Karl MüLLER,
Kirchen-geschichte, II: 1 (Tiibingen 1922), s. 58, läses bl. a. om Wyclif: »Ueber
We-sen und Inhalt des Heils denkt Wiklif ganz katholisch-scholastisch: er lässt
es die Priester in den Sakramenten spenden.» A. Harnack, Lehrbuch
der Dogmengeschichte, III4 (Tiibingen 1910), s. 482, kallar den wyclifitiska
rörelsen »die principiell wichtigste mittelalterliche Reformbestrebung», vilken
dock »keinen reformatorischen Gedanken zum Ausdruck gebracht hat».
Emellertid bör Wyclifs åskådning skattas högt, »weil sie die einzige
zusam-menhängende theologischen Theorie ist die das Mittelalter der thomistischen
entgegengestellt hat». Reinhold Seeberg, Lehrbuch der Dogmengeschichte,
III4 (Leipzig 1930), s. 592 fif., har en bra översikt med en summarisk
redogörelse för Wyclifs lära om dominium, om stat och kyrka, om
sekulariseringen och biblicismen. Vidare heter det, s. 596: »Mit der historischen
Papstidee hat Wiclif im Prinzip gebrochen, die einzige Autorität ist das
Gesetz Christi. Die Frömmigkeit soll die Kirche leiten.»
4 G. V. Lechler, Wiclif als Vorläufer der Reformation, s. 39. Jfr
L:s stora Wyclif-arbete, passim. Se nedan, s. 34. I inledningen till Wyclifs
Lateinische Streitschriften, s. xv, har Buddensieg uttalat, att W. går före
Arnold av Brescia, Petrus Waldes, Franciskus, Dominikus, Bernhard och
Joakim i energisk kamp för apostolisk fattigdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
