Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 1. Den antipapalistiska strömningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉER
49
katedraler, kapitel och kloster och uppsattes förteckning.
Provinssynoderna kallades till Westminster, och konungen framförde
kronans krav. Ett lamt motstånd föll snart samman, ty
Canterbury-stolen stod nu tom efter Peckham. Men när konungen
snart måste begära ny hjälp, samlade sig motståndet kring den
nye ärkebiskopen av Canterbury, Robert Winchelsea, vilken hade
högt anseende i den lärda världen både i Paris och Oxford.
När Bonifatius VIlI:s bulla Clericis laicos utkommit (1296),
åberopade sig Winchelsea på denna och ansåg den som ett hinder
för anslag från kyrkans sida. Långa diskussioner och
underhandlingar följde. Konungen var ivrig att få pengar till det
pågående kriget, men när hans representant infann sig i
kon-vokationen, lästes påvens nyssnämnda bulla för honom.
Arkebiskopen framhöll, att prästerskapet hade två herrar över sig,
konungen och påven, och ehuru de voro skyldiga båda lydnad,
hade de större lydnadsplikt mot sin andliga herre. Man
förklarade sig dock kunna hos påven begära tillstånd att
tillmötesgå konungens begäran. Detta gav anledning till en häftig
sammanstötning, då Winchelsea hotade med bann över dem,
som gingo utöver påvens bestämmelser, medan konungen gick
hårt fram mot Canterbury-konvokationen, lade beslag på
kyrkliga jordar och inkomster och ställde kyrkans män utanför
lagen. Prästerna föllo så småningom till föga genom att betala
de gärder konungen begärde, men ärkebiskopen böjde sig icke
utan nödgades för någon tid lämna allt och bege sig till en
lantprästgård och där leva på allmosor. WTinchelseas rigorösa
papalism kom konungens strävanden att framstå som en stor
nationell sak. Kriget krävde offer av alla, och man talade på
många håll med bitterhet om kyrkans stora jordar och
rikedomar. Läget skärptes, när konungen på sitt skotska fälttåg
år 1300 genom Winchelsea fick del av ett påvebrev,
varigenom Skottland förklarades för påvligt län, alla Edwards anspråk
avvisades och erövringståget förbjöds. Konungen blev
förbittrad, han framlade påvens krav för Lincoln-parlamentet 1301,
vilket förklarade, att Englands konungar icke brukat eller böra
stå till svars inför någon kyrklig eller världslig domare i fråga
om sin rätt i riket. Deras suveränitet och den obrutna
sedvänjan krävde denna ställning. Särskilt hade baronerna nu
4 — 36202. Kyrkohist. Årsskrift rgj6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
