- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjätte årgången, 1936 /
63

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 2. Kamp mot fattigdomsidealet och läran om dominium - 3. Kamp mot pelagianismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMII1ÉER

87

klerus varit för sparsamt med pengarna, medan tiggarmunkarna
hade varit frikostigare i Avignon. Den benediktinske krönikören
ger emellertid Fitzralph ett gott betyg.1

3. Kamp mot pelagianismen.

Det omfattande dogmhistoriska problem, som den
augustinska reaktionen mot pelagianska tankar vid denna tid utgör, kan
icke här närmare behandlas. Här avses endast att påvisa den
tendens till samling kring den genuina augustinismen, vilken
gjorde sig gällande i 1300-talets England. Förskjutningen från
realism till nominalism, från thomism till ockhamism hade
inneburit en förskjutning från augustinska grundtankar till
pelagianska. I via moderna låg en viljebetoning, som ledde till en
sådan tendens. »Augustin fällt und Aristoteles steigt» genom
nominalismens landvinningar. Uttrycket är Harnacks, och vad
han sedan säger, gäller också England, Ockhams eget land:
»In dem Pelagianismus und Probabilismus des Xominalismus
liegt der ausgesprochene Abfall von Augustin.»2 Denna
aristo-telismens seger över augustinismen, som närmast innebar, att
de paulinska elementen i den sistnämnda undanträngdes, blev
alltmer uppenbar i mitten av 1300-talet.3 Augustinismen hade
dock en sådan ställning i skolastiken, att den måste få sin egen
väg, när de thomistiska försöken till syntes mellan den och
aristotelismen icke längre tycktes bära.4 Särskilt hade francis-

pretext of false assertions made against them, and of the question between
them and Richard, archbishop of Armagh, which is now before the
aposto-lic see».

" Chronica Johannis de Reading, s. 131; possessionati klandras för
att de fördärvat Fitzralphs kampanj mot tiggarmunkarna genom njugghet
med pengar, som varit nödvändiga för honom i Avignon. Krönikören
anser, att Fitzralph gjort sitt, s. 147, »qui longo tempore restitit falsis et
erroneis mendicantium fratrum opinionibus de Christi pauperie, contra quos
librum contexuit de eadem necessarium». Jfr Hist. Ang/., I, s. 285, och
Chron. Angl., s. 38.

2 A. Harnack, hehrbuch der Dogmengeschichte, III4, s. 511.

3 J. F. i.aun, Thomas von Bradwardin, der Schiller Augustins und
Lehrer Wiclifs (Zeitschrift für Kirchengeschichte, neue Folge X, 1928), s. 333 f.

4 Till frågan om augustinismen vid denna tid, se också Karl Werner,
Der Augustinismus in der Scholastik des späteren Mittelalters, samt de nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1936/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free